Att äntligen kunna andas, att äntligen kunna le, att äntligen kunna vara sig själv utan att må dåligt och be om ursäkt för det. Att bli fri det man trodde man aldrig skulle kunna leva utan, men det var i självaverket det som kvävde dig mest. Att kunna leva och andas

I may look like a princess but I will fucking rip your heart out

"Jag orkar inte mer M, att hålla fast vid någonting som inte finns. Jag kommer alltid att älska dig och det håller jag fast vid nu när jag släpper taget."

Med dessa ord avslutade jag min högsta önskan. Och jag kan inte fatta vad jag gjort. Känner mig tom och inte ens tårarna hittar fram, är bara avtrubbad i min egen förtvivlan. 

Det är nog så, att jag ska famla omkring ensam och försöka fatta dina händer som du ständing drar undan. Försöka tänka logiskt när det inte finns någon logik i det du gör. Det är nog meningen att det bara ska vara jag, utan dig. Kanske är det så, att jag är oälskbar. 

När du inte ser mig
När du inte vill vara min vän
Kan du inte be mig
Istället för att såra mig om om igen

Blundar och känner hur bröstkorgen rör sig upp och ner i samma takt, inte fortare och inte saktare. Hjärtat slår än fast man så många gånger trott det ska sluta slå av all smärta.

Öppnar ögonen och ser världen igen. Den ser likadant ut som när jag blundade. Inget har förändrats. Jag ser fortfarande fast jag så många gånger trott jag ska sluta se för alla tårar som fällts.

Allting är sig likt. Allt ser likadant ut, allting känns på samma sätt som innan. Ingenting är förändrat. Och det gör så ont, det sliter sönder hjärtat.

För jag vill inget hellre än att allt förändras, så du blir min. Så mina ögon kan le, så mitt hjärta kan sluta ömma och så jag kan känna någonting annat.

Hur länge ska jag vänta? Hur lång tid ska det gå? Hur många tårar måste fällas? Och hur måga hjärtslag måste gå? 

Att efter så lång tid i vaklande ovisshet, hitta hem till famnen somntar bort alla tvivel, all sorg och bara älskar en med en ömhet ingen av oss visste fanns.. Att få somna med ett leende på läpparna, att slippa den där knuen somnalltid gnager i magen. Att bara somna och känna lycka. Kunde släppa glädjetårar, kunna höra skrattet klinga av liv igen. 

Det som varit spelar inte längre någon roll och har nog aldrig gjort. Vi kan inte förneka att vi dras till varandra, för det är så uppenbart. Uppenbart att vi hör ihop. Att vi, som är lika tjurskalliga ska dela en kärlek till varandra. 

Och i natt somnar jag ännu en gång med glädjetårar, för nu vet jag i mitt hjärta. Att det är på väg åt rätt håll. 

- Vad jag bryr mig om nu är att du kommer nära mig även om det är förtsent att älska dig.Vad jag bryr mig om nu är att från samma säng lyssna till samma regn.

Jag vet så väl.. Jag vet så himla väl att det kommer bli vi. För ingen, ingen har någonsin tagit mig med storm. Och snart har 365 dagar gått och du har varit i mitt hjärta all denna tid, utan att någonting har förändrats. Jag kan vänta 365 dagar till, för jag vet att vårt band aldrig kommer kunna brytas. Vi dras till varan som motsattserna på en magnet och det vet vi båda två... Bara att du valt att blunda för det även fast sanningen gnuggas in i ditt ansikte. Och jag kommer spara dom orden till dig, dom stora orden.. 12 bokstäver och 3 ord.

I sådan lång tid har jag väntat. I sådan lång tid har jag blundat. I sådan lång tid har mitt hjärta varit ditt.

De säger att det kommer gå över med tiden, att någon annan kommer ta din plats. Men dom vet inte. Dom vet inte hur det känns. Dom vet inte hur hårt och sant mitt hjärta slår för dig och bara dig. Det finns ingen som kan få mitt hjärta slp så fort och hårt som du. Finns ingen som kan få mig att le så mycket som du. Finns ingen jag älskar som dig.

I snart ett år M.. I snart ett år har jag varit fast i dig. Och ju längre tiden går ju mer säker blir jag på att någon gång ska det och kommer det bli vi.. Det spelar ingen roll vad människor säger, vad dom tror. Jag vet och jag är säker. Kanske inte idag, inte imorgon, men någon gång. Och jag kommer finnas kvar. Varje dag. Varje andetag.