Direktlänk till inlägg 9 oktober 2013
Att efter så lång tid i vaklande ovisshet, hitta hem till famnen somntar bort alla tvivel, all sorg och bara älskar en med en ömhet ingen av oss visste fanns.. Att få somna med ett leende på läpparna, att slippa den där knuen somnalltid gnager i magen. Att bara somna och känna lycka. Kunde släppa glädjetårar, kunna höra skrattet klinga av liv igen.
Det som varit spelar inte längre någon roll och har nog aldrig gjort. Vi kan inte förneka att vi dras till varandra, för det är så uppenbart. Uppenbart att vi hör ihop. Att vi, som är lika tjurskalliga ska dela en kärlek till varandra.
Och i natt somnar jag ännu en gång med glädjetårar, för nu vet jag i mitt hjärta. Att det är på väg åt rätt håll.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...