Allt är så förbannat hopplöst.

Jag blir kallad för hora. För att "dom" ger mig blickar, viskar om mig. Då blir jag kallad hora.

och då vågar dom inte ens säga de till mig, ansikte mot ansikte.

Ja jag ser inget ljus. De är hopplöst svart överallt.

 

De gör ont hela tiden.

mina ångestattacker blir värre.

min deprition blir oxå bara värre.

 

Jag orkar inge mer.

Jag orkar inte ens försöka er att förstå hur dåligt och hur ont jag har.

Ni fattar ju ändå inte.

De kommer ni aldrig göra.

 

 

Fuck allt och alla.

Jag vill inte ha någonting med er att göra.

ingen av er. inte ens er som jag älskar så otroligt.

de gör för ont.

 

 

Jag är inte värd luften jag andas.

men ni är.

Snart står jag där, med tårarna rinnande ner för kinderna.

snart står jag där på spåret.

Ni tror bara att jag säger de för uppärksamhet, ni har så jävla fel.

jag gör de för att de gör ont. så ont så att ingen av er kan fatta.

 

nu lägger jag mig ner och dör, jag dör för er.

 

 

- ronja, tårarna rinner oavbrytet. </3

okej, förlåt. jag vet ingenting. jag önskar jag visste. men jag har inte en aning. jag förstår att ingen förstår. okej? ingen kan tänka sig hur de är för dig. man har sina aningar, men de är värre ändå. jag tänker mig massa saker, som delvis stämmer, men de är så mycket värre ändå. och de gör ont. de gör ont att veta, att de inte finns någonting jag kan göra mer än att säga att de ordnar sig. de är inte så lätt för oss runtomkring dig som försöker hjälpa dig. jag älskar dig, jag önskar jag visste, jag önskar jag förstog, och jag önskar verkligen att jag visste hur jag ska göra. jag tror inte de finns någonting jag kan göra. och de svider. jag står bredvid dig, och kollar på när du faller ihop mer och mer. de gör ont. de känns som att stå i en glasbur, och bara kolla på när du faller mot slutet, mer och mer för varje dag som går. jag står där, i buren, och de finns ingenting jag kan göra mer än att säga att jag älskar dig, de ordnar sig. de gör ont, de gör jävligt ont. att stå och kolla på när nån man älskar försvinner, mer och mer, de gör så jävla ont. jag älskar dig ronja, jag älskar dig. jag måste ut, måste ut och fånga dig.

 

de skrev en männniska till mig, jag skulle bara kunna skriva de.

men hon är inte bara en männsika, hon är en av dom bästa, en av  dom få människor jag litar och älskar. de är saga,  hur ska jag någonsin kunna förklara hur glad jag blir av dig?

allt du gör ?

de går förmodligten inte.

men lyssna saga du måste förstå, jag älskar dig, du ska vara glad att du är en av dom som jag verkligen litar på. för de är så, jag litar inte på många.

man blir bara sviken i slutet.

saga, försök förstå = även fast jag tar livet av mig, kommer alltid min kärlek till dig brinna.

alltid. att du ens tvivlar på de ?

 

 

 

 

Om du tror att jag tänker glömma bort dig, sluta tänka på dig. Att jag inte är värd dig. Då har du fel, så jävla fel ronja.

 

de va från fanny, en av dom människorna jag verkligen älskar  och litar på.

den flickan har skrive så mycke fint till mig, när jag ser hon på skolan, jag måste verkligen kämpa för att inte börja gråta.

och nej, de är inte en dålig sak.

varje sms jag får från denna underbart fina flickan får mig att gråta, inte bara några droppar utan floder.

fanny, du måste förstå varför jag bad dig glömma bort mig, jag vill inte dra ner dig i den skiten jag sitter i.

jag vill ingen ska sitta i den skiten jag sitter i.

de är fan ingen värd.

fannybacklund, älsking.

fatta. jag älskar dig tjejen, som jag skrev till saga. även fast jag inte lever kommer min kärlek till dig aldrig sluta blomma.

 

 

Jag gör allt för dig, jag älskar dig mest ronja, av alla mina vänner.

 

skrev en människa som jag verkligen älskar  och litar på.

evelineskoglund.

även kallad min fru, min styrka.

tack kan jag bara säga till dig.

att du alltid finns där, du lyfter upp mig.

får mina dagar att rulla.

eveline, älskling jag kommer ALDRIG sluta älska dig.

aldrig.

 

 

Ronja en ängel som vi fått.

moaeriksson, tack för alla fina ord, för allt.

att jag fått känna dig.

att du är min bästavän, i vått och tortt.

jag slutar aldrig älska dig.

 

 

Jag gör allt för dig ronja.

 

rebeccagumse.

tack vännen, tack för allt.

jag älskar dig, verkligen.

allt vi vart med om, allt konstigt vi gjort,

allt.

catwomen du får nt lämna mig, jag älskar dig.

 

almasvensson.

tack för allt,

du vet inte hur mycek du betyder för mig.

jag älskar dig, även när jag inte är med dig.

 

 

du är min lillasyster, jag älskar dig.

de och jag förevigt.

 

jessicaedblad.

hur ska jag ens kunna beskriva dig ?

du är allt, min luft, min värld, allt.

jessica, vi har gått igenom mycke ihop.

du är min storasyster och kommer alltid vara de med.

tack för allt,

min kärlek till kommer alltid brinna.

 

 

även fast jag inte känner dig ronja, kommer jag alltid finnas där för dig.

vad som än händer.

 

thildedahlin.

tack thilde,

allt du sakt, allt du skrivigt,

du har gett mig en axel att gråta emot, många gånger när allt känns så hopplöst.

du har gett mig en svag gniska att jobba på.

även fast vi inte är nära så kommer du alltid ha en plats i mitt hjärta.

tack för allt.

 

 

du vet vart jag finns, jag finns där för dig.

 

annelinäsström.

tack för allt.

alla minnen,

för att du alltid är där,

för mig.

vi sitter som nästan i samma båt.

tack.

 

 

jag skulle kunna skriva en bok om dig, jag älskar dig ronja.

 

sandraeriksson.

allt vi gjort ihop.

allt galet vi har gjort ihop.

alla skratt, alla tårar.

du är den bästa tremäning som lever, som andas.

jag älskar dig för den du är sandra.

min kärlek till dig kommer alltid leva vidare.

 

 

 

de finns självklart mer människor som skriver så mycke fint om mig.

som ligger mig nära.

men ni, ni som jag skrev om ni är mina närmsta.

förlåt för allt.

jag älskar er, om de är till någontröst ?

 

 

 

 

--------------------------------------------------------------------------------------------------

 

allt är hopplöst,

jag orkar inge mer.

de gör för ont.

och du. danieljohansson,

om du tror att jag tänker lämna dig. då tror du så fel.

även  om jag inte hänger med i livet, kommer jag alltid finnas med dig.

fan!

daniel, visst vi känner inte varann alls nästan.

men känner inte du samma sak ?

vi är så lika, samma idiotiska humor.

och ja, jag vet att du hatar mig förtillfället, men vet du vad?

jag skiter ide.

du vet inte vad du gjort för mig,

du verkar inte fatta de.

hur ska jag kunna förklara de för dig ?

du måste lyssna på vad jag säger.

jag vet, du är less på att jag klagar hela jävla tiden.

men vet du en sak?

du säger till mig, mig kan du prata med, jag finns där för dig ronja.

jag litar på de.

sen så blir du less.

daniel.

ingen av oss har de lätt, ingen av oss.

jag har sakt till dig, mig kan du prata med, mig kan du lita på.

alla behöver någon att "spy" på.

spy ut sina känslor, jag hoppas att jag kan "vara" de för dig, iallafall en gång till i mitt liv.

allt du säger till mig stannar mellan oss.

när du läser de här tänker du väl. visst, mellan oss.

men du titta en gång till.

de som igentligen är viktiga står inte där, utan emellan oss, precis som jag lovade.

så snälla daniel.

ta mig tillbaka.

jag behöver dig nuu.

jag vet själv, när du säger, "de är bra" så är de ingetligen inte de.

du ,måste prata med nån,

jag ställer ju upp för dig nu.

jag vill vara"nån" för dig.

se de daniel.

du är ingen som öppna upp dig, säger hur de är.

bara säger de är bra.

så gör väl alla igentligen.

men dom pratar ju med någon.

daniel, förstå.

jag är här för dig.

på alla sätt och vis.

jag hjälper dig gärna.

och ja, jag har de inte lätt. jag vill ju bara dö. och vem vill prata med en sån männsika?

ingen,

men för att koppla bort de iallafall en gång, kan väl du prata med mig.

"spy" på mig.

 

för du behöver de.

jag ser de.

 

 

 

 

 

Och ja, nu orkar jag seriöst inge mer.

nu vill jag bort.

ställa mig på spåret.

vilken kommer hända fortare än ni tror.

 

 

förlåt.

 

Johannyman,

prata med mig.

förlåt,

för allt jag gjort.

jag ångrar allt.

 

förlåt.

 

 

 

I can´t see, it´s all dust in the fucking wind.

 

 

de sorliga är att ingen kan hjälpa, bara finnas till.

mitt liv är inge liv längre.

de är helvete själv.

de är hit ni kommer när ni dör,

ni som inte hamnar i himmlen hamnar i "mitt liv" även kallad helvete.

 

 

fuck allt.

jag vill bort.

och de är NUU.

 

- ronjaa'

förlåt.

förlåt.

förlåt.

förlåt.

förlåt.

förlåt.

förlåt.

förlåt.

förlåt.

färlåt.

 

Jag skulle kunna skriva just förlåt hundra gånger om, men de skulle ändå inte betyda någonting.

jag är ledsen för allt jag skrivigt, de gön ännu ondare i mig att veta att jag sårar er.

men när ska ni fatta ? de jag skriver ypplever jag, de är mitt liv.

ni vet ingenting om mitt liv, inte just nu iallafall. de är bara jag som kan veta hur de är, hur de känns.

förlåt.

jag vet självklart att de gör ont, de gör jag.

men jag skriver de jag känner, min värld.

jag menar ingeting om att ni är dåliga. nej absolut inte, ni är bäst.

de är ni som har fätt mig att orka hit.

ni som alltid finns där, som ni säger.

förlåt.

jag upplever de inte så.

jag ser mig själv som vilse.

som en rädd människa som fammlar runt i mörkret och letar efter en trygg famn.

förlåt.

jag vet att de sårar och höra, men ni vet ingeting.

nu orkar jag inte höra " jag vet mer än va du tror" "jag vet hur de känns" "eller jag kan tänka mig iallafall"

men snälla ni.

älskade snälla ni.

ni vet ingeting.

ingeting fören ni sitter i precis samma sitts vilket ni aldrig kommer göra.

ja jag vet att de gör jävligt ont att få höra hela tiden.

men de är ju bara sant.

ni vet inte.

jag orkar inte bry mig heller.

men vi kan tänka oss, snälla älskade ni.

om ni hade förstått hälften nu skulle ni absolut inte skriva som ni gör nu.

tro mig.

 

och ni har så fel, jag tar in allt ni säger, allt ni skriver.

att ni finns.

jag vet de så väl, men vet ni vad?

på slutet är man alltid ensam ändå.

alltid.

 

jag gråter varje dag.

jag vill dö varje dag.

och ni säger till mig att inte tänka så.

 

ibland blir jag så less, där ser ni.

ni fattar de inte.

ingeting.

precis som jag säger.

 

de är tomt innut i mig, helt tomt.

jag lever på lånad tid.

 

de gör ont hela tiden när jag andas.

ska man känna så?

de ska väl inte göar ont?

man jag känner, jag är inte värld den luft jag andas.

de gör ont när jag tar ett andetag, oh hur många gånger andas man på en dag ?

100000000 ?

 

 

jag hatar livet, precis lika mycke som de hatar mig.

 

livet är ett straff, så är de bara.

 

jag orkar inte längre, vilket jag vet att jag sakt länge.

men nu menar jag de.

VERKLIGEN.

 

 

- ronjaa, </3

 

 

sockertoppen. HAHAHAH! -.-"

sitter här oh lyssnar på "they don´t relly care about us" och tänker på att de är så de är. ingen bryr sig om någon, även fast de känns så?

eller glöm de, jag har jätte fel.

allt jag försöker få alla er som läser mig blogg är att förstå.

känna smärta.

käna hat.

känna sorg.

men de verkar ju inte riktigt gå in hur dåligt jag igentligen mår. de går inte och beskriva riktigt heller.

jag gör de lite förjäves, för om ni så la ner en livs tid på att förstå skulle ni inte ens fatta hälften.

tyvärr.

ni säger att ni "kan tänka er" men inte ens de kan ni.

ni vet inte hur jävla hemskt de är, hur ont de gör hela tiden,

hur allvarliga depritions och ångestattacker jag får.

de hur svårt som helst och komma ur dom, de är smärtsamt att komma in i dom, de gör minst lika ont och komma ur dom oxå.

och ni vet hur de är?

PTF, ursäkta mig. men de är så de är.

ja hur många ångestattacker har jag fått i helgen?

2 per dag ?

de gör ont i hela kroppen hela tiden, de är ett rent helvete när jag vaknar, för då vet jag att jag lever, att jag fortfarande lever.

och de är ju de jag inte vill. jag vill ju inte leva?

jag vet att de gör ont och läsa, men hur ska jag kunna säga de till dom jag älskar?

jag mår så dålig så jag tänker ställa mig på spåret och dö.

hur skulle de kännas?

att läsa de här är väl som att få en ak höger i ansiktet 100 gånger om.

men att jag sa de till er som jag älskar skulle kännas som att ni vart krossad.

förlåt.

men så är verkligheten. verkligheten gör ont, den gör förbannat ont.

och de måste man leva med. om man nu orkar leva.

ni säger till mig, men om du inte orkar kämpa för dig själv, kämpa för oss.

lättare sakt än gjort.

hur i helvete ska jag kunna orka kämpa för er, om jag inte orkar kämpa för mig själv?

hur får ni liksom de att gå ihop?  för mig går de inte ihop någonstans, tyvärr.

jag vet inte ens hur de är att vara lycklig?

hur de är att känna glädje?

lycka ?

inget, jag saknar känslan att skratta. inge jävla fejk smörja,

men jag vill inte oroa er, därför tvingar jag fram skratt, för att inte oroa er.

jag vill att ni ska må bra, inte oroa er för en sån tragisk människa som mig.

förlåt.

livet är ett straff.

- ronjaa

hur vet man när man är lycklig?

när allt är bra?

de gör man inte. blir de verkligen bra någongång?

om någon kunde göra slut på mitt lidande, de gör ont hela tiden, varje sekund.

men de är väl så de livet är för vissa ?

ett rent helvete.

men iallfall,

att leva gör ont, jag har inget hjärta kvar. de gör bara så jävla ont.

förlåt.

 

- ronja.

som sakt fuck allt, ingeting är ju värt någonting för någon.

alla är så självupptagna,

men vet ni vad?

nu lägger jag ner de lilla positiva som finns kvar i mig.

de finns ju ändå ingen som bry sig.

förlåt, som är mitt vanligaste ord. men jag kan ju bara säga förlåt de allt, den jag har bleve för allt jag gjort.

förlåt.

fuck allt.

- ronja,

 hej och hallå,

jag försöker tänka positivft, men hur lätt är de.

jag ser er, men ser ni mig. eller vadå? klart ni ser mig, men ser ni verkligen igenom mig, ser ni hur dåligt jag mår.

hur gärna jag vill bort.

snälla ni, sluta. jag bara undrar,  hur kan ni säga att jag inte tar de ni säger oh skriver till mig ?

vill ni veta en sak. ibland önskar jag att jag aldrig föddes, eller att jag redan skulle ha gjort de, tage mitt liv alltså.

ni fattar ju inte, ta inte åt er. men snälla ni, älskade ni, ni säger att ni finns där i alla lägen. men när de verkligen kniper så finns ingen. bara jag och min ensamhet. Då kommer min ångest, mina attacker. Jag somnar inte förren 2 - 3 på nätterna,

ligger oh tänker, gråter.

tänker på er, hur ni kan vara så nära men ändå så långt bort?

säga att ni finns där i alla lägen. förlåt att jag skriver så här.

ni vet att jag älskar er, mest av allt på hela välden.

men jag känner mig ensam, och ensamhet är något för stort för mig, de är ingeting som jag uppskatar men ändå drar mig till. jag känner mig trygg, jag slipper ju prata. jag kan tänka på saker som är självklara för er, vardagliga saker. jag måste koncentrera mig på de.

nu är dom här ingen, tankarna som får mig att bli rädd. självmordstankarna.

jag har skärt mig igen, mina armar kommer vara förstörda innan jag blir 15. men de hjälper, iallafall för stunden, sen mår man piss dåligt igen, man mår sämre faktiskt mycke sämre.

jag försöker få er att förstå vad amärta är, jag ger er kunskap från mitt liv.

men jag är rädd att jag inte klarar mer, jag orkar inte längre. orkar inte le eller skratta nästan. inte ens fejka de. som dom senaste 100 skratten.

jag är rädd, för att leva.

jag vet inte hur de känns att vara lycklig längre.

förlåt

jag älskar er, glöm inte de.

jag ska inte ta upp luft som andra behöver mer,

nu orkar jag inte längre.

förlåt

men jag orkar inte mer.

men jag lider när jag lever,

de gör ont

är de det som är meningen att de ska göra så ont?

det gör alldeles för ont nu,

nu tänker jag snart göra slut på mitt jävla lidande.

förlåt, men de gör för ont.

jag har inget kvart ihjärtat, bara smärta som i resten av kropen.

jag består av smärta, enbart.

- ronjaa, förlåt för den jag är.

skaffa er en hobby. sitta ute på byn oh supa ? -.-

haha, meningslösa jävlar.

ni är 12,13,14 år oh super som de inte fanns någon morrondag.

är ni helt slut i huvet ?

sen ringer ni mig on ber om råd.

ibland undrar man om ni har någe under skall benet.

tänk till en gång extra.

snälla.

------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Och du.

jag tror på dig, jag litar på dig, jag tänker jämt på dig.

jag älskar dig.

jag vill kämpa för de. men vet du vad? jag orkar inte längre. jag orkar inte någonting längre. så om du vill något mer med mig, kämpa du oxå då? luft upp mig, ge mig styrka.

men de är väl omöjligt.

precis som allt annat.

 

 

nä nu ska jag sova, känner att jag börjar på oh få en ny ångesattack.

jag sover hela tiden, men vet ni varför? för att inte göra illa mig själv, hur ska veckan gå?

jag försöker. hela tiden. men nu är de slut på de, jag får ju ändå ingen "back up"

av någon av er.

förlåt.

de börjar bli mitt vanligaste ord, men jag har inge annat att säga, jag kan bara säga färlåt för den jag har bleve den jag är.

jag är en människa utan själv, ande, hjärta. jag har bara, smärta, ångest, självmordstankar, allt är krossat helt enkelt.

förlåt.

 

- ronja, förlåt.