Du är fången I din egen naiva dumhet
Men tiden lär
Hjärtat blöder till det härdats
Till evig stumhet
För kärleken tär
Den tär

Jag behövde den smäll jag fick, jag behövde få känna på den outhärdliga smärtan. Jag behövde alla hårda ord som jag fick av dig, Robin. Jag behöver dig min andra halva, för lika som du säger så är du viktigast i mitt liv. Jag skulle aldrig tagit mig hit utan dig och ditt stöd, att veta att jag har dig på min sida, som skulle kunna offra livet för mig, det är allt för mig. Att man ser hur du ser på mig, hur du beskyddar mig. Jag hade aldrig kunnat tagit det här beslutet om inte du hade sett mig i ögonen och sagt som det var, blivit arg, sagt Ronja, du behöver fan inte det här. Älskade Robin... Som sagt, min andra halva.

Jag säger inte att det kommer bli lätt, för det kommer det inte.
Men jag ska ta mig vidare, från allt det som har hållit mig fast, dig. För jag kan inte längre sitta fast i någonting som aldrig kommer att hända, någonting som bara får mig att må dåligt, känna mig otillräcklig, ful, dum och naiv.

Du förtjänar inte mig, så som du gjort och gör mot mig. Du kommer aldrig någonsin få mig, hur ont det än gör att lägga orden i munnen. Du kommer aldrig få mig, du kommer aldrig få utnyttja mig som jag låtit dig göra, bara för att få vara dig nära.

Jag är så lycklig för att jag fick upp ögonen, kanske inte alls i rätt tid, men att jag fick det över huvudtaget. För jag har blundat så hårt, förnekat sanningen för mig själv, hållit fast vi nått som du lämnade för så längesedan. Jag kommer få kämpa och jag kommer få övertyga mig själv om att det är värt det, att det är bättre såhär.

Det är bättre såhär, jag kommer bli hel igen. Och jag kommer framförallt bli starkare utav det. Jag kommer bli bra, bara inte just idag.

 

Got that wake up call that I needed... Äntligen, äntligen.

Jag känner rytmen av mina egna hjärtslag, räknar dom sagta innuti mitt huvud. Ett, Två, Tre.. I varje hjärtslag finns du med, som en påminnelse om varför det slår. Kärleken till en annan människa.

Varje dag spelas minnen av dig upp, glada och sorliga. Jag känner varje känsla nu, som jag kände i precis den stunden. Ibland var det smärta ibland var det ren och skär lycka. Du fick mig leva och dö på samma gång. Att ständigt slitas mellan att ha och inte ha. Att se på när du är med någon annan, som inte är jag. Sedan ligga där i din säng och känna doften av någon annas parfym. Du ser det på mig, eller hur? Hur ont det gör i mig. Men hur gärna jag vill glömma, stänga ute det och vara där, med dig. Då ler du sådär, som får mig glömma, stänge ute det och bara vara där, med dig. Platsen jag skulle kunna dö för att få vara varje dag, hela mitt liv.

Du håller mig hårt, säger att du saknat mig - det hugger i hjärtat och jag vill bara gråta av glädje. Du har saknat mig. Jag håller ännu hårdare och säger, och jag dig. Jag vill aldrig att detta ska ta slut, jag vill höra dom orden om och om igen. Men lika fort som dom kom är dom borta. Och jag kan aldrig få dem åter om du inte ger mig dom.

När du blundar och andas tungt, faller in i sömn.

Så håller jag hårt och kryper tätt intill
Blundar
Känner hur mitt hjärta slår
Försöker att hålla tillbaka
Alla tårar som rinner
Jag hatar den här känslan
Att du inte håller tillbaka

Och jag är så jävla rädd
För jag vet att det här kan vara sista gången

fast vi vet sanningen håller vi hårt om hoppet. sluter våra ögon och hoppas. dag ut och dag in. trots vi vet det går emot logiken, vi hoppas. vi kommer alltid hoppas. vi kommer aldrig sluta önska, för det är de enda som håller liv i drömmen vi inte kan nå.

jag kommer alltid ha hoppet om dig tänt. enda in i benmärg och hjärta, lågan som tänts kommer ingen kunna släcka. inte du och inte heller jag. trots jag säger varken jag eller mitt hjärta inte orkar mer, så fortsätter det, kampen. jag försöker ta död på det du bett mig, men då håller du fast, då säger inte du okej - hejdå. då kämpar du. då sitter jag ju där igen, ännu hårdare. dom sa till mig m, att ett förhållande inte ska börja såhär - då log ja för mig själv... för vi är inte vem som helst. du och jag. vi går inte längs normen, vi skapar det som passar, något eget, speciellt.

vi kanske inte har den ultimata början eller ens förutsättningarna, dock har vi chansen att bilda något alldeles fantastiskt ihop. vi kan få det bästa slutet. för i slutändan är det inte början som spelar roll, det är slutet. jag vågar inte tro det, men som sagt... jag hoppas

:)

Love comes without mercy

How can they say it's better to move on, when I barley can breath without you near?