magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Vem gav dig rätten att bestämma när det passar sig? allt känns fel, allt gör ont.

Jag ligger sömnlös natt efter natt, vad gör du? Sover du gott om natten? hittar du igen lyckan bland skratten? jag hoppas att du våndas lika ont som mig, att du ångrar dig. Detta verkar aldrig ta slut. Och jag känner mig ensammare än någonsin.

Varför ska allt jag gör, hela jag påminnas om dig? 

Är vi vilse? Har vi tappat oss själv i ensamheten? När möts vi? Kommer våra vägar mötas igen? Eller kommer vi föralltid leva två olika liv i samma värld? 

Tusentals frågor som kommer förbli obesvarade. Vet inte vad som sliter mest i hjärtat.