Direktlänk till inlägg 26 oktober 2013
"Jag orkar inte mer M, att hålla fast vid någonting som inte finns. Jag kommer alltid att älska dig och det håller jag fast vid nu när jag släpper taget."
Med dessa ord avslutade jag min högsta önskan. Och jag kan inte fatta vad jag gjort. Känner mig tom och inte ens tårarna hittar fram, är bara avtrubbad i min egen förtvivlan.
Det är nog så, att jag ska famla omkring ensam och försöka fatta dina händer som du ständing drar undan. Försöka tänka logiskt när det inte finns någon logik i det du gör. Det är nog meningen att det bara ska vara jag, utan dig. Kanske är det så, att jag är oälskbar.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...