Direktlänk till inlägg 18 oktober 2013
Blundar och känner hur bröstkorgen rör sig upp och ner i samma takt, inte fortare och inte saktare. Hjärtat slår än fast man så många gånger trott det ska sluta slå av all smärta.
Öppnar ögonen och ser världen igen. Den ser likadant ut som när jag blundade. Inget har förändrats. Jag ser fortfarande fast jag så många gånger trott jag ska sluta se för alla tårar som fällts.
Allting är sig likt. Allt ser likadant ut, allting känns på samma sätt som innan. Ingenting är förändrat. Och det gör så ont, det sliter sönder hjärtat.
För jag vill inget hellre än att allt förändras, så du blir min. Så mina ögon kan le, så mitt hjärta kan sluta ömma och så jag kan känna någonting annat.
Hur länge ska jag vänta? Hur lång tid ska det gå? Hur många tårar måste fällas? Och hur måga hjärtslag måste gå?
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...