den näst sista Juli.

Det är helt galet att Juli snart är slut, att det sedan blir Augusti. Det är i Augusti som vi alla börjar skolan. 

Det känns väldigt konstigt att börja nian, fast samtidigt väldigt väldigt bra.

Det känns måst konstigt att veta att man sedan måste lämna alla, att vi åker åt olika håll allesammans. Vissa som jag går med har jag gått med sedan jag var 6 år gammal. 
Och vi har skapat minnen, minnen som vi aldrig kommer glömma. Minnen som aldrig någonsin kommer att blekna bort.
Minnen som får mig att le än idag, som får mig att bli varm i hela kroppen.

Och jag tror att dom minnena, är dom viktigaste. För då var man oförstörd. Man skrattade och sprang barfota utan några som helst problem som följde efter en.

Man levde dag för dag. Man behövde varken se bakåt eller framåt. Man hade bara förväntningar om vad som skulle kunna hända senare i livet. I framtiden.

Nu sitter jag är ute på moffas balkong och är 15 år. Ska börja nian om en månad.
Min älskade pojkvän ska flytta in till stan och börja bygg.
Det kommer bli de jobbigaste för mig, att vara ifrån honom. Att varje natt varje dag i veckan sonma utan hans lugnande andetag och hans arm som håller om mig.

Redan nu, när jag är här och han är i Östersund är det jobbigt, även fast jag vet att vi syns i morgon. Jag känner mig ledsen, tom. Över att jag inte få vara nära honom.

Och fast de känns som att jag bara är otrevlig och dum emot honom, så är det inte meningen. Det är för att jag inte når fram.
Och det hoppas jag att han förstår, jag vill inte förstöra. Jag vill inte låta arg.
Jag saknar dig bara så otoligt mycket.

Så, det är det som kommer vara jobbigast för mig. Att acepptera att han kommer vara 12 mil ifrån mig, uder en längre tid.

Men jag ska bli bättre, jag ska bättra mig. Jag vet att jag kan, att jag ska klara av det.
För min saknad ska inte få oss att gå skilda vägar. Den ska enbart föra oss närmre varann.

Men jag ser farm emot att börja nian på många olika sett, att vara ett år närmare det man saknar, ett eget boende, något eget att fly hem till. Någonting som man kan kalla sitt. Lucia, Musical, Nobelmiddag, Studieresa, välja linje och verkligen få kämpa för sina betyg.

Att kunna gå ur nian och vara nöjd över sig själv. Att man klarade det!

Sedan att få flytta in till Östersund och alltid vara nära min prins. Att skaffa ett eget liv med honom.
Att få vara med ens fina vänner som bor där inne. Att kunna flyga på egna vingar.

Jag längtar nog mer, tills jag går ur nian.
Jag längar tills jag kommer ifrån den här lilla hålan.


Jag längtar tills jag blommar ut helt och blir en blomma, som aldrig någonsin ska visna.

Nu är det början på någonting nytt, någonting nytt med så otroligt många förväntningar och förhoppningar.


Jag lovar att jag ska bli till det bättre, både för hela min familj, min älskade pojkvän och mina fantastisk underbara vänner.


Vi alla kommer att flyga högre än solen, alla vi kommer att nå våra mål.
Alla vi kommer att bli lyckliga.  

Grattis världens finaste Rosita. 

Hoppas du får den födelsedag du önskat dig.

Jag älskar dig, min kära andra momma.  

Jag undrar om du någon gång står helt stilla, bara för att känna att ditt iskalla hjärta fortfarande slår.
Om du tar dig tid att känna efter?
Om du fortfarande känner.

Jag tror att du är helt blank, jag tror du är tömd på allt. Jag har tappat tron på dig pappa.

Det vet jag med säkerhet nu.

Ibland tillåter jag mig själv att drömma mig bort, till dig. Dit du finns.

Jag undrar om du någon gång sjänker mig en tanke, om du fortfarande är kapabel till det.
Jag undrar om änglar kan det?
Jag undar om jag finns i ditt hjärta, om mitt namn viskas vid ditt öra.
Om mitt ansikte fladdrar förbi dina stängda ögonlock.

Jag undrar. Men igentligen vet jag.

Du har det bra, du är trygg.
Du kan inte längre bli skadad, du är borttom det nu. Du är hel nu.
Oförstör på nytt. Som ett nyfött barn. Oförstörd.


När kommer den dagen då jag ska inse att livet redan har börjat, att det händer nu.
Att det inte börjar när man är en viss ålder.
Livet är nu. Livet är alltid nu.

När ska jag lära mig, att det är okej att skratta högt och låta ögonen spela sitt glädje spel för andra? Nu.




Jag vet att jag kan, för jag har gjort de förr.
Jag vänder mig om och går.  

Hur kan du få mitt hjärta att brinna när du knappt vet hur en eld ser ut.

Ditt ansikte, ditt namn, bara en tank på dig,- får mig att dö inombords. En tanke på dig får mig att koka av ilska och hat.

Jag önskar jag kunde tänka bort dig, att jag  fick dig att försvinna ifrån min näthinna.

Men jag kan inte, det finns för många minnen med dig, minnen som inte du är värd.

Minnen som någon annan än du förtjänade att uppleva.

Jag är ledsen om jag krossade ditt hjärta.

Men du va inte värd  det du hade.

Det va min tur. Det va ödet.

Och nu, är du som en sjukdom. 

Den hänger efter mig som en dimma som inte vill lätta. 

Vart jag än vänder mig, där finns du.

På någonvis. 

Det tynger mig. Jag vill inte ha dig med, du ska inte vara med. 
Du är inte med.

Vad det än krävs, ska du bort.

Bara jag hittar ett sätt att tränga bort dig, så ska jag göra det.

föralltid.

Du är inte värd det. Du är så lång ifrån värd det. 

Det brinner i mig, det bränns sönder varje dång du näms eller finns med.

jag hatar dig, uppriktigt sagt.


- Hoppas ni njuter av varje andetag. Av varje sekund ni har. Ta vara på livet.

Flyg, högre än molnen. 

jag vet vem jag är med dig.

du formar mig som person och skapar en helhet, du är min värld.

Tiden bara flyger iväg.
jag vill ta tag i studen och hålla fast vid den.

Jag vill inte att det går såhär fort. jag vill hinna njuta. Av varje liten sekund och sedan låta tiden flyga iväg i min takt.
Jag vill inte missa någonting, inte en enda känsla, inte ett enda ögonblick.

Jag vill ta del av allt.
Sommaren är för kort, men sommar känslan får en dock att klara av den långa kalla vintern. Det är dom sena sommar nätterna med sina bästavänner som får en att blomma ut.

Blomma ut och utvecklas till det bättre, att veta att dom blommar ut med en.
Den bästa känslan.

Jag lever det liv jag alltid velat leva.

Jag är lyckligare och gladare än någonsin.

Ingenting kan få mig på dåligt humör, livet

är på topp.

BE FREE LITTLE BIRD, FLY HIGHER THEN THE SUN.