efter fyra år så förstår jag äntligen.. ingemar bad mig läsa en bok som heter flickan med de röda skona. so i did, för fyra år sedan när jag va på botten av helvetet. Han sa att den skulle hjälpa mig att finna tröst, det gjorde den verkligen och jag trodde i mitt 13 åriga huvud att jag förstod vad han menade. 

Nu fyra år senare ligger jag i lugn och ro i ett varm bad och läser samma bok för säkert 5 gången, och den sänker mig så mycket tröst och gör mig så ledsen på samma gång. Men skillnaden är att idag förstod jag verkligen vad Ingemar menade. jag gjorde det som var rätt för mig i den stunden grundat på vad jag hade för information. känslan, lättnaden - idag förstod jag och en stor börda lättades från mina axlar. En osynlig tyngd som jag inte trodde fanns försvann idag. 

Jag har många gånger trott att jag kommer bli bättre, frisk. Men detta är jag. Det insåg jag idag också. Smärtan och lidandet utgör mig. Det är jag, en del av den jag är idag. Jag kan inte välja bort den delen då den utgjort så mycket tid av mitt liv. Och jag kan äntligen känna att det är okej. Det är okej att falla tillbaka, okej att må skit. Men att alltid komma igen, starkare - med mer sprickor. För utan dem, hur ska vi kunna utvecklas? Utan de som gör ont, hur ska vi kunna ta oss framåt? 

Jag är stolt över att leva tätt intill mina demoner, för idag fick jag lära mig hur jag ska hantera dem när smärtan tar överhand.