efter fyra år så förstår jag äntligen.. ingemar bad mig läsa en bok som heter flickan med de röda skona. so i did, för fyra år sedan när jag va på botten av helvetet. Han sa att den skulle hjälpa mig att finna tröst, det gjorde den verkligen och jag trodde i mitt 13 åriga huvud att jag förstod vad han menade. 

Nu fyra år senare ligger jag i lugn och ro i ett varm bad och läser samma bok för säkert 5 gången, och den sänker mig så mycket tröst och gör mig så ledsen på samma gång. Men skillnaden är att idag förstod jag verkligen vad Ingemar menade. jag gjorde det som var rätt för mig i den stunden grundat på vad jag hade för information. känslan, lättnaden - idag förstod jag och en stor börda lättades från mina axlar. En osynlig tyngd som jag inte trodde fanns försvann idag. 

Jag har många gånger trott att jag kommer bli bättre, frisk. Men detta är jag. Det insåg jag idag också. Smärtan och lidandet utgör mig. Det är jag, en del av den jag är idag. Jag kan inte välja bort den delen då den utgjort så mycket tid av mitt liv. Och jag kan äntligen känna att det är okej. Det är okej att falla tillbaka, okej att må skit. Men att alltid komma igen, starkare - med mer sprickor. För utan dem, hur ska vi kunna utvecklas? Utan de som gör ont, hur ska vi kunna ta oss framåt? 

Jag är stolt över att leva tätt intill mina demoner, för idag fick jag lära mig hur jag ska hantera dem när smärtan tar överhand. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...