så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år. En ny era. Som du också kommer missa, som allt annat stort som hänt. Mitt förtsa brustna hjärta. När jag vart vald lucia. När jag var värdpar på nobel. Min första flytt. Mina tankar och drömmar. Mitt första missfärgade hår. Min 18 års dag. Min student. Och nu mitt 20:de jordsnurr. Den som sa att tiden läker alla sår, har aldrig blivit sårad ner till benmärgen, rubbad och förstörd av den som satte dig till jordelivet. En del av dem som skulle älska dig villkorslöst. Det blir inte bättre, det gör ondare och du söker mer. Efter något som aldrig funnits. Hur låter det? Hopplöst och tröstlöst. 

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt val. När du blev tvingad till det? När du känner bitterheten bränna i bröstet över hur mycket du fanns där för dom och när du sedan behöver någon står du ensam kvar.