Det är måmga gånger svårt att acceptera hur verkligheten ser ut. Jag vet att jag inte behöver älta Uffe. Jag vet att han inte är värd vatten för det han har gjort mot mig. Jag vet att han absolut inte är värd mina tankar eller tårar.
Jag har någon som bryr sig om mig, som älskar mig som sin egen. Men trots det så ifrågarsätter jag, håller mig på avstånd. Om inte ens min biologiska pappa vill ha mig, varför skulle han vilja? Hur kan någon annan älska mig mer än vad han borde göra? Hur kan han vilja kalla mig för sin älsta, när Uffe inte ens kan ha mig i sitt liv, ännu hellre kalla mig för dotter?

Jag borde förmodligen bara vara utom mig av lycka över att det finns någon i mitt liv, det jag alltid velat ha, det jag alltid letat. Och det är jag... Men i allt detta är det så otroligt svårt att greppa, acceptera och tro på. Man tror man blir lurad, blåst. Många gånger väntar jag bara på att höra, hur i helvete kan du tro att jag skulle vilja ha dig? Naiva dumma människa, inte ens Uffe vill. Varför skulle jag?

Jag vet så väl att detta aldrig skulle komma ut ur munnen på honom, men rädslan för det finns ständigt där.. Och det gör ont, att jag inte kan tillåta mig att njuta av det till fullo istället för att vara rädd och ifrågasättande. Men jag är så rädd att jag ska sätta honom uppe på en pedistal där han är den fläckfria personen i världen och sedan bli besviken.. Och skulle det hända, skulle det krossa mitt hjärta. Och bara nu, på denna korta tid har jag blivit besviken.. Och då skjuter jag undan, då vill jag inte längre vara nära, för att jag har så svårt att acceptera jag vill inte se. Jag vill bara vända mig om och gå, innan hjärtat blir krossad. Jag vill inte vara så svag och ge upp.

Det finns inget mellan läge, allafall inte nu. Men jag hoppas att jag kan hitta det, kunna njuta och tillåta mig själv att älskas...

Jag vill bara bära kärleken med stolthet och inte behöva vara rädd, att ständigt ifrågasätta den. Jag vill kunna släppa på allt jag bär på och bara njuta.. Att jag äntligen blir älskad.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...