Direktlänk till inlägg 10 juli 2013
Jag sitter fast. Jag sitter fast så förbannat jävla hårt. I dig. Och hur jag än gör, fast jag vet att du behandlade mig som skit, så kan jag inte sluta älska dig. För jag vet du är bättre - jag känner dig. Och det gör så ont i mitt hjärta, jag håller på att dö inombords. Slits sönder, går itu.
Jag vill bara ligga där brevid dig igen, höra din röst, se dig, känna dina händer mot mig och få dig att somna på mitt bröst så jag i timmar kan älska dig tyst och du ändå kan känna det.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...