Direktlänk till inlägg 12 juni 2013
Ihop flätade fingrar. Famlande kyssar. Ett hysteriskt skratt som brtyer allvarligheten, ser ditt ansikte med ett leende när du sakta skakar på huvudet. Känner din hand längs ryggraden och hur du sedan drar mig emot dig för att sedan hålla mig hårt nära. Följa linjerna på din tatuering med finger spetsarna. Ligga på ditt bröst, höra och känna hjärtslagen. Höra din fina röst smeka genom rummet när du ska berätta om händelser, jag vänder mig uppåt och kollar dig in i ögonen, du ser tillbaka. Ler. När jag tillslut skrattar och pussar dig, lägger mig ner och du får fortsätta berätta. Känna värmen från din kropp, känna de tröstande handslagen när tårar fyller mina ögon.
Vakna upp brevid den vackraste människa jag mött, smeka dig över ansiktet och ner över halsen för att sedan ge dig en puss och säga, "godmorgon sömntuta." Se hur dina sömnfyllda ögon sakta öppnas, höra din rispiga morgonröst säga, "kom hit, kom närmare."
Stunder som för mig är ovärdeliga, stunder jag saknar så det skär genom kroppen. Stunder jag alltid komma med mig. För det där var magi hela vägen igenom. Magi mellan dig och mig.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...