Direktlänk till inlägg 11 juni 2013
En person, så många känslor. Som tar över och skapar en galenskap så stor att man varken hittar början eller slutet, det bara fortsätter. I evigheten, tills man är så förvirrad att man inte längre kan skilja på drömmar och verklighet, tills man smakat på söttman som den förälskelse man känner bär på, som förtrollar en. Som får en sukta, som får en vilja dö, som får en känna sig levande, blank, tom och helt utom sig av lycka.
En kärlek så stor att man inte själv kan hatera den och man gör allt som står i sin makt för att få känna på det oupplevda. Kärleken till den man vet i hela sin kropp, att man hör till. Känslan av att känna, jag är hemma i din famn.
För i slut ändan handlar det om att tappa bort sig i någons famn och aldrig vilja hitta vägen ut.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...