Nya insikter. Nått nytt om mig själv som jag aldrig förstått. Jag tillåter mig inte själv att bli lämnad. Övergiven. Sårad.
Istället drar jag mig undan för att slippa känna känslan. Känna svket, lögnerna. Jag har aldrig insett det, men nu vet jag. Efter alla dessa svek, efter alla dessa krossade förhoppningar har jag blivit en person som drar mig ifrån personer som jag är rädd för att mista, rädd för att dom ska göra illa mig. Lika mycket som Uffe gör och gjort.

Jag flyr från sanningen, försöka att hålla känslorna där jag vill att dom ska vara. undan fösta, dit ingen någonsin kommer åt dom.

Jag antar att jag blivit rädd under den här tiden, under dom här riktigt tuffa och krävande åren. Rädd för att det jag känner bara är en lek för vissa människor. Det har gjort mig till den jag är nu. Vilse. Kall. Rädd.

För jag vågar inte visa det jag känner. Jag vågar inte längre berätta min historia. Jag vågar inte fälla tårar. Jag vill bara vara stark, skjuta undan alla känslor. Och det skrämmer mig. Jag som alltid velat berätta, försöka få personer att förstå känslor och att man mår dåligt. Men inte längre, för nu är jag rädd. Men för vad? Vem är jag? Och varför lät jag alla de som gjort mig så illa ta över mig? Styra över mig? Äga makten över mig?

Samtidigt som jag kämpar med det faktum att jag stöter bort för att inte bli sårad, för att skydda mig själv. Så måste jag kämpa med dig. Du som förstörde mig till grunden. Tog allt ifrån mig.
Varje gång jag ser dig känner jag känslan, känner den där outhärdliga smärtan. Smärtan som får mig att tvivla på människor.

Jag antar att jag är fast. Jag önskar att jag slapp. Slapp smärtan, rädslan och osäkerheten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...