Direktlänk till inlägg 23 september 2012
23/9
Jag är där igen. Faller.
Söker hjälp innan det är försent. Eller är det redan försent?
Jag har lagt ner tid på dig, gjort saker för dig som du inte ens är medveten om. Men frågan är, kommer du byr dig?
Är det försent? Eller har tiden alltid vatir fel? Har det ldrig varit försent? Utan det är snarare inte meningen att du ska finnas i mitt liv. Att det är meningen att det ska vara på det hät viset? Vem vet? Vem håller svaren på mina frågor inom mig? Vem bär om kring på dem utan att säga någnting till mig? För jag skulle verkligen behöva dessa svar nu. Innan ovissheten förstör mig ännu en gång.
Ge mig det jag behöver. Ge mig svaren. Ge mig en mening. Ge mig styrkan som jag verkar ha tappat på vägen. Styrkan som inte vill vara hos mig.
Och de är det jag behöver mest, styrkan.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...
magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...
