Jag hoppades att jag någon gång skulle få svar på alla dess frågor som snurrar runt i mitt huvud var eviga dag. Men som det ser ut idag, så kommer det inte hända. Jag kommer få gå till graven med obesvarade frågor som jag sökt svar på hela livet. Frågor som bara en person kunde svara på. Jag har frågat, men du förnekar och tror inte att jag vet. Du tror att jag inte vet någonting. Men där misstar du dig, jag vet att du inte finns, vet att du inte existerar och vill inte heller att jag ska existera. Men nu står jag här ändå. Nu är jag också här och det kan du inte beskylla mig för. För det är många gånger jag trott att du skulle börja bry dig om mig var om jag inte längre fanns. Om du då skulle inse vilket misstag du gjorde och vad illa du gjorde mig. 

För ingen vet, ingen vet hur jag har det. Ingen vet hur jag känner det varje eviga dag. Ingen vet vilken last jag lever med och vilka skuld känslor som alltid ligger som en slöja över mig. Ingen vet förutom jag. Och jag önskade att jag slapp det. Jag önskar många gånger att jag aldrig föddes. Det gör jag. Men då tänker jag om, för vem fan är du som får mig att känna så? Vem gav dig rätten att behandla mig som ingenting? Vem gav dig rätten att få mig känna som att jag inte räcker till? Att känna att jag inte orkar genom dagen, att jag inte har någon som helst rätt att andas? INGEN. 

Och jag tänker inte ge upp, fast jag många gånger bara vill göra det. Även fast jag många gånger har skyllt allt på dig utan att du vetat om det. Och just nu, som det ser ut nu, har jag världens rätt att göra det. För vad har du gjort för att få mig att må bra?
INGENTING.

Men fast jag har bestämt mig för att inte låta mig tryckas ner utav dig, så gör jag det iallafall och jag klarar inte av att styra det. Jag klarar inte av att stäng ner de tankarna eller dom känslorna. Jag klarar inte av det. Så istället för att vara så stark som jag vill, så låter jag mig över vinnas utav en människa som kom in och ut ur mitt liv. Någon som jag inte känner men ändå är mitt kött och blod. Och detta faktum skrämmer mig.

Det kanske är dags att sluta älta och göra någonting vettigt istället. Men vad? Vad ska jag kunna göra när känslorna ändå alltid följer efter mig?

Leva, det är vad jag ska göra. För det kan du ända aldrig ta ifrån mig. Mitt liv. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...