Direktlänk till inlägg 29 november 2011
Du säger att du vet, att du ska finnas varje timme, varje dag.
Jag blir ledsen av att veta när du uttalar just de orden, att det kommer vara percis tvärt om. Men jag ler och säger, detsamma.
Tim är det finaste jag vet, tveklöst.
Tim är det dyrbaraste jag har, tveklöst.
Tim är den ända som kan få mig att tappa andan, tveklöst.
Tim är den ända som mitt hjärta slår för, tveklöst.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...