Direktlänk till inlägg 28 november 2011
Skriker tysta skrik, gråter tomma tårar rakt framför dina ögon, men du ser bara över mig. Låter mig gråta och skyller på en människa som aldrig någonsin funnits i våra liv. Men vad spelar det för roll, medans alla får allt, ska jag snällt se på och sukta. Du bryr sig inte, du bara ser över mig. Lika bra att vänja sig, men det är tyvärr någonting som jag aldrig kommer göra. Aldig, hur många gånger det än händer. Jag kommer aldrig vänja mig. Jag trycker det nog bara mer ifrån mig. Mer och mer för varje gång. Snart är det bara damm och luft kvar. Allt det tack vare att du aldrig kan ta ansvar för någonting som du borde. SE MIG.
Skam. Du är skam när du gör så.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...