Ditt ansikte, ditt namn, bara en tank på dig,- får mig att dö inombords. En tanke på dig får mig att koka av ilska och hat.

Jag önskar jag kunde tänka bort dig, att jag  fick dig att försvinna ifrån min näthinna.

Men jag kan inte, det finns för många minnen med dig, minnen som inte du är värd.

Minnen som någon annan än du förtjänade att uppleva.

Jag är ledsen om jag krossade ditt hjärta.

Men du va inte värd  det du hade.

Det va min tur. Det va ödet.

Och nu, är du som en sjukdom. 

Den hänger efter mig som en dimma som inte vill lätta. 

Vart jag än vänder mig, där finns du.

På någonvis. 

Det tynger mig. Jag vill inte ha dig med, du ska inte vara med. 
Du är inte med.

Vad det än krävs, ska du bort.

Bara jag hittar ett sätt att tränga bort dig, så ska jag göra det.

föralltid.

Du är inte värd det. Du är så lång ifrån värd det. 

Det brinner i mig, det bränns sönder varje dång du näms eller finns med.

jag hatar dig, uppriktigt sagt.


- Hoppas ni njuter av varje andetag. Av varje sekund ni har. Ta vara på livet.

Flyg, högre än molnen. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...