Direktlänk till inlägg 14 juni 2011
14/6
Så här sitter jag igen, med fin stämande musik ifrån Shinedown.
Ljuvliga toner. Får gåshud och tårar i ögonen. underbart.
Ler över hur bra livet är, över hur allt bara känns så simpelt och lätt.
också underbart.
För fyra dagar sedan var det 9 månader sedan min älskade farbror lämnade oss. Det känns så otroligt overkliget fortfarande.
Hur kan det gått 9 månade redan? För jag kommer ihåg telefon samtalet som igår, när Uffe ringde och berättade vad som hänt.
Jag trodde aldrig att jag skulle hitta tillbaka, trodde aldrig jag skulle hitta livsgnistan igen. Men de gjorde jag.
Jag hittade den i min kärlek, min vilkorslösa kärlek till världens bästa.
Och nu när jag tänker efter gör de ont i mig, för jag kommer inte ihåg hur din röst låter, jag kommer inte ihåg hur din beröring känns längre. Jag minns ditt fina ansikte. Och det minnet låser jag in. Långt in. Jag önskar jag kunde få dig tillbaka, jag önskar jag kunde få höra din röst en sista gång, känna din hand som strycker mig över axeln. Bara en gång till.
Det känns overkligt att det snart gått ett helt år.
Men den dagen min ängel, den dagen ska bli speciell. Den dagen ska det bara vara du och jag, precis som förut.
Det lovar jag, av hela mitt hjärta.
Jag glömmer dig aldrig, aldrig någonsin min älskade ängel.
Jag trodde inte jag kunde bli hel, bli en människa.
Efter att blivit övergiven och lämnad av mitt allt.
Även om varje dag är en bra dag, även om jag är otrologt tacksam och fylld av glädje varje dag så finns det ändp alltid med.
Det du gjorde emot mig, dom orden som brände sig fast. Djupt, djupt.
Och även om jag hatar dig för allt du gjort och inte gjort. Tackar jag dig, för att jag blivit stark. För det är tack vare dina svek och falska löften.
Och när jag äntligen blivit hel tas min livsglädje ifrån mig.
Han som fick mig känna mig speciell, som sa att jag dög.
Får inte längre andas den underbara luft vi andra andas, får inte längre känna sina ben bära honom genom livet. - Han dör.
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna ta mig upp ifrån de, att jag skulle bli samma glada person.
Jag hade tappat tron på livet, tron på att det verkligen blir bättre.
Men då träffade jag han, kärleken i mitt liv.
Han fick mig att börja tro på livet. Få mig att förstå att det löser sig, att livet är någonting bra.
Han fick mig känna mig speciell, han fick mig känna mig vacker och behövd.
Han fick mig vilja leva livet med lust igen.
Och det är jag så otroligt tacksam för, varje sekund. Jag kan inte få ner mina känslor till honom. För han är värd så himla mycket mer, han är värd allt, allt underbart och fint som man kan tänka sig.
Så tack min älskling, jag står i skuld till dig resten av mitt liv.
Tack för att jag fått ett eget liv och för att jag får chansen att leva det, som jag själv vill.
Tack livet & tack alla underbara människor som gör livet värt att leva.
glöm inte bort att hylla livet.
Med kärlek, ronja andersson
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...
magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...
