Direktlänk till inlägg 9 december 2010
I morron är de 3 månader sen du lämnade oss kvar, 3 månader sen ditt liv tog slut.
Jag kan inte förstå de, att det gått tre hela månader. Att den smärtan som lever inom en går att leva med, att den blir en del av dig.
Tre månader, blir så lätt tre år..
Du som skulle se mig växa upp, bli vuxen.
Du kommer alltid finnas inom mig, alltid...
Jag har så mycke inom mig, så mycke sorg, smärta.
Jag kan bara inte få ut den.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...