Direktlänk till inlägg 16 maj 2010
när tårarna faller utan anledning är de då man ska ställa sig upp oh le?
synd att tårarna aldrig rinner utan anledning.
men när är de dags att sätta stop?
när är de dags att säga nej?
den tiden är nu, och kommer alltid vara nu oxå.
för du ska inte behöva ta på dig allt, få allt över dig.
de räcker med de du har.
för vi har alltid alldeles för mycke.
när jag ser ut igenom mitt föster ser jag bara regn, är de verkligen sant? regn...
de är en riktigt jävla piss dag.
åh jag önslar jag kunde få ut allting som är inut i mig, bara få kräkas ut de. slippa bära på de.
kunna skriva här en gång för alla, JAG ÄR LYCKLIG.
men jag får inte ut någonting, någonting i mig säger nej.
du måste vänta, inte än. de måste gå till din bristningspunkt ronja. jag plågar ihjäl mig själv.
jag gör illa mig själv för att förmedla en känsla till er, som jag inte annars skulle kunna förklara. Bara för att visa er att allt är inte så jävla underbart lysande. allting har två sidor.
och dom två sidorna ser man inte, man ser bara en.
men är de nödvändigt att jag gör illa mig själv så pass mycke?
ja, jag gör illa mig själv för att lindra smärtan, för att samtigit visa er en historia.
Min historia..
- ronjaandersson.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...