vars ska jag börja tycker ni?
korta och helt sol lara inlägg har de vart på senaste tiden.
de känns bara så jävla dumt oh skriva, förklara och sen gråta över de.
de känns bara så jävla meningslöst.

men lika bra att göra de, för de behövs verkligen.
jag behöver få ut allting, i mitt huve i mitt trasiga hjärta.

att förklara känslor, är någonting som jag är duktig på i vanliga fall, men nu de du gör med mig..
känslan gör så jävla ont, en smärta som inte går att förklara.

bara jag skriver om de nu, så kommer tårarna sakta fram.
man vill bara kunna stänga av allt, slippa känna.
men de komemr aldrig gå. ALDRIG.

man tror att känslan försvinner när man sover, att de iallafall ska dämpa den lite, icke.
Knappt att man får sova, för att smärtan och känslan håller än vaken. Den låter en aldrig vara ifred.
men vad komemr igentligen smärtan ifrån?
vad är de som får den att sätta sig på näthinnan och får en att intala sig själv att de gör ont, över allt hela tiden?
visst att smärtan sitter inne i kroppen..
men kan de verkligen göra ont precis över allt?

den där jävla känslan, som jag trodde va borta kommer krypandes över ryggraden. Nu när jag är som ensamast, mist alla mina skatter.
är de mitt fel att ni vände ryggen till, så ber jag om ursäk tusen gånger.. men hur vill ni att jag ska bete mig då?
för jag räcker ju aldir till som jag är, de är ju alltid någonting fel..

fan i helvete.... jag som sa till mig själv att jag inte skulle gråta.
de sket sig ju direkt..

de känns som någonting äter upp mig inifrån, tar upp all plats.
drar upp de svarta som jag paserat, jag vill verkligen inte dit igen, ner i de där mörka..
de är som syl vassa naglar som drar över huden, bildar ärr för livet, som ni kommer se. Men dom ärr jag har inom mig, känner bara jag.
och de är ingenting gämfört med de ni ser.
jag vill bara slita upp huden och slita ur smärtan.


tårarna bränner som eld emot mina kinder.

- ronja.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...