nu va de ett tag sen sist.

kanske bra?
man vill bara att de ska ta slut ibland.
elle som jag, hela tiden.

jag har inte vågat skriva någonting, jag kommer förmodligen ånra att jag skrev de här efter åt.
men jag kan inte hålla de inom mig längre.

våran familj börja bråka, jag vart arg gick upp.
öppna fönstre, luta mig ut och lät tårarna rinna.
tittade ut på allt, kände att jag skulle sakna de här.

till slut blundade jag, kännde hur armen saka rörde sig ut hängade ifrån fönstret.

kännde hur hela kroppen vart kall.

hur armarna frös mer och mer.

fast jag va så pigg så for ögonen igen, jag somnade.

under den tiden jag trodde att jag sov, såg jag ett ljus, ett stort vit ljust. en röst som vägledde mig.

Va de verkligen en dröm?
Va de verkligen sant?

kännde hur allt vart lättare.

sen hörde jag en smäll, de vart svart, tomt och tyst.

Kännde hur kroppen skakades, min moster hittade mig.

halft hängande ut ur fönstret.

Halv död.

Om inte hon hade hitta mig där, då hade jag vart borta från helvetet nu.

Mitt liv hade vart borta.

Jag hade sluppe kännt smärta.

hur kände susanne?
hon måste blive helt vätt skrämd.

jag måste ha sårat så otroligt mycke.
men kännslan, så befriande, utan smärta.

min dröm.

de som jag vill ha.

Nu efter åt, äter tankarna upp min in ifrån.
såret gnager sig igenom skelletet sakta men säkert.

de växer.

Mer och mer.

smärtan består, varje sekund, andetag.

inte ens när jag sover får jag vara själv.
smärtan finns där, när jag vaknar på morron vet jag att nu börjar helvetet. När jag sätter mig upp i sängen börjar de.

jag blir aldrig utvilad.

Den sitter i mig, fast brännd.

snart finns de bara smärta, inte någon som hellst lycka.

ögonen, tomma, fylld med ett tysta skrik på hjälp, som ingen tycks se.

Jag såg döden, de va döden jag såg, nu närmre än någonsin, och vet ni?
Jag vill dö.

förlåt.

förlåt.

skuldkännslorna äter upp de lilla som smärtan glömde bort.

tårarna.

jag va så nära nu.

så nära på att slippa.

när jag är så rädd för mig själv, jag kan inte kontrollera mig själv längre.

de är väl sjukdomen.

psykisktsjuk.

när jag vet att de är så fel.

så vill jag så gärna bort.

vad skulle folk tycka?
patetiska jävel som tar livet av sig?
inte vet jag.
jag vill inte veta heller.

jag vill ha hjälp.

riktig hjälp, lägg in mig på ett psykhem om de behövs, för jag klara inte mer.

Jag vill inte mer.

förlåt så hemskt otroligt mycke.

för e jag inte är, de jag gör och de jag aldrig kommer bli...

- ronjaandersson, världelöst?

 

saga

20 januari 2010 23:57

jag är rädd ronja. så otroligt rädd. inte för dig, men för att förlora dig. jag kan inte förklara hur de skulle va. att vakna en dag, och känna tomheten flöda in i kroppen på mig. att öppna ögonen, och tvingas se, allt jag inte vill se, sanningen. att kliva upp, när jag egentligen rasar ihop. att bara se de meningslösa. att aldrig nånsin kunna känna dig i min närhet igen. allt skulle bli så grått. precis allt skulle förändras, de skulle bli som en ond makt överallt. för precis så skulle de vara att förlora dig, och värre ändå. men samtidigt så hatar jag att se dig lida såhär. jag vet att du alltid kommer finnas hos mig, hur de än blir. och jag hos dig. för de är så de är. och alltid kommer vara. jag gör allt för att de ska bli bra. för jag tror på de, att de kommer bli bra. jag vet att de kommer de. och de är inte så långt bort som de ser ut som. jag älskar dig. de vet du. jag ser de framför mig. hur du står där, vid fönstret. de gör ont. jag känner en del av din smärta. faktiskt. jag kan inte förklara hur de ÄR. att veta, att du är så nära, men ändå så långt ifrån. jag älskar dig.

http://bajslaaarv.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...