åååh hej bloggen, asså typ jag vet att jag inte skriive på sjukt läänge, men de är ju inte meingen. Nu är jag här iallfall, soet.<3

JAG KRÄKS.

skulle bara in oh skriva någon rad, har faktiskt ingen lust och skriva någonting mer. Om hur jag mår, hur de känns, vilken kamp varje dag är. De vet ju ni redan. FEL.

ni kanske vet att jag mår dåligt, men aldrig hur dåligt., ni vet kanske hur de känns, nej för de vet ni absolut ingenting om., och ni vet absolut inte vilken jävla kamp de är varje dag heller.

Så, varför försöka hitta förståelse?

alla vill ju ha de, men när ingen KAN förstå, då äre ju lika bra att lägga ner totalt. Så känner jag iallafall...

visst jag kommer fortsätta skriva, men att lätta på hjärtat. men jag vill inte att ni ska säga, åh jag finns, jag förstår.

jag vill inte de, jag är less på ord. för va fan betyder ord i längden? Ingenting... visa de.

visa ATT ni finns, visa ATT ni vill få de bra.

säg de inte, för ord är någonting som jag är less på.

för de är orden som jag oss glad,ledsen,förvirrad,ex.p

Ord sårar väldigt djup

Ord förgyller och gör oss till den lyckaligaste av alla.

så enligt mig, ord sårar oh älskar.

ett rent jävla krucks med allt.

jag har nästan sluta äte helt, gått ner 5 kg under jul helgen (är de inte då man ska gå upp?)

jag har tappat mat lusten helt oh hållet.

äter två mål per dag, oh dom är inte stora.

Och nej, inte anorexia. Bara tappat mat lusten, den lär ju komma tillbaka.

ångesten, ja de är ju kvar värre än någonsin..

depritionen, värre den med.

de är som ett stort svart hål, som äter upp mig in ifrån, tar de lilla som är kvar och går i väg med de.

såret inombords blöder mer oh mer, växer för varje dag.

de tar aldrig stop, för någongång måste man komma till ett slut, inte då. De fortsätter isamma stil.

jag kan inte tänka mig hur är att stå på sida oh se en människa falla ihop bit för bit, som försöker dölja, som fejkar skratt. Som inte tror att man ser, som skär sönder sina armar, slutar nästan prata helt, sluter till sig.

stänger sig för omvärlden.

jag skulle inte klarat av att se tex, thilde göra någonting sånt, jag skulle känna mig så hjälplös, så vilsen, orolig, nästan intill döende.

förlåt.

förlåt.

förlåt.

för att jag utsätter er för de hära.

för att jag till låter de här hända.

igentligen borde jag inte påminna någon av er, för de har vart så tyst nu. som om alla glömt bort.

de kanske är de jag vill, att ni glömmer bort.

så jag kan falla isär själv, istället för att låta er stå på sidan om oh se på. för de är inte rättvist, inte någonstans.

förlåt.

jag orkar snart inte en dag till, allt tar sån stor plats, så jag sover nästan aldrig, äter nätan ingenting.

de viktigaste man behöver,- de är en omöjlighet för mig, jag kan inte, de tar stop. Allt annat tar över.

Men de ser ingen, eftersom, ni är inte med mig 24/7

ni kan bara ana vad jag gör just nu, hur jag ser ut, hur jag mår, vad jag tänker. ni kan bara ana, ni vet aldrig.

tänkarna tar över, känslan tar över tankarna, mörkret tar över allt.

de är precis så de är, mörker tar över allt, för vart jag än vänder mig, så är de alltid lika däck svart.

vart jag än är, så gör de ont när jag andas.

vad jag än gör, finns de alltid med mig,- det där ständiga mörkret,. den där stndiga smärtan överallt i hela kroppen.

den finns alltid med.

osv, om jag skratta, skämtar oh ler.

för de är ju inte äkta, så varför förstätter jag ?
för att jag inte vill oroa mer, men jag vet ju så väl, de gör ju ingen skillnad.

så ja, just nu vill jag dö.- precis som alla andra gånger.

fast nu mer än någonsin.

"live free and die free"

ett av mina favorit citat.

love it.

allt ljud gör mig slut, jag vill lägga mig ner och känna hur jag smällter isamman med jorden, vi blir ett.

slippa höra alla ljud, allt oväsen, och aldirg behöva komma tillbaka.

kärlek, kärlek, kärlek... vad är de?

någonting fantastiskt, någonting som man vill leva med, ha med sig i sitt liv. Dela den med någon man älskar över allt annat. Känna den där pirriga känslan som man får när men ser den, när man är med den, när men rör den.

att veta att den är min, den älskar mig för vad jag är, inte för vad jag har och inte har. Man ska älska dens brister och få dom bära. Få dom bli någonting bra.

Höra, älskling du är de bästa som hänt mig.- och veta att den verkligen menar de.

jag önskar att kärlek kunde hålla för evigt, för oftast är e den vi blir mest sårad för.- men ändå känslan vi lever för.

för vi lever för att känna.

"love kills slowly"- både ja och nej.- på gott oh ont.

jag vill oxå ha kärlek, men vill ha mig ?

nä just ingen.

så fortsätt dröma ronja.

gör de.

nu låter de som jag är desperat, men nej. de är jag inte.

men tänkt om, tänk om jag oxå vill ha en alldeles egen axel att luta mig emot, tänk om jag vill ha min alldeles egna famn att krypa in hos.

tänk om..

- han, hon oh så jag..- ronja

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...