Direktlänk till inlägg 17 december 2009
Hej.- igen.
man borde kunna skriva så, eftersom jag inte skrive på ett bra tag. Bara för att han på BUP säger de.
de hjälps ju ändå ingenting när jag inte skriver här, så varför sluta ?
ceep going.
vart tycker ni att jag ska börja då?
vill ni höra samma jobbiga historia ?
eller vill ni ha någonting nytt ?
iså fall gå in på någon annans socker söta blogg.
jag har iallafall vart duktig, jag har inte skärt mig på 3 veckor. framsteg, eller kanske inte, jag vill bara inte stå på en scen med skär sår fulla armarna.. svårt ha de vart att låta bli.
pga ångesten som nu nästan är ständig.
depritionen då? den kan man jju nästan skratta åt.
den blir värre oh värre för varje dag som går.
ni kommer ihåg att jag skriver att de gör ont när jag andas?
de är fortfarande kvar, fast nu ännu ännu värre, den värken har nu oxå gått ut i hela kroppen.
jag är totalt förstörd, de finns så lite kvar.
näst intill ingenting, ingenting av den ronja som fanns där långt inom mig själv.
hon är snart borta.
de lilla som är kvar av min futtiga kropp är snart borta de med, såret inombords bara växer, blöder lite mer, växer lite till.
är de det livet går ut på?
att känna så mycke smärta på så kort tid, för att sen bli stark ?
i så fall tar mitt "liv" slut nu, för jag orkar inte hantera så mycke, så ensam.
att folk kan vara så känslo kalla. jag fattar de inte. jag gör faktiskt inte de.
att man säger till dom, hon mår dåligt försök att bete er, slute snacka skit, sluta ge blickar.
de hjälps inte, de hjälps aldrig.
för dom har inte fucking känslor, dom har ett hjärta av sten, om sten ens räcker till.
ingen förstår ju heller, de kommer ju ingen aldrig göra, varje dag är en ny start säger dom, på vadå säger jag ?
ett nytt helvete. Ja jo tack. jag hade klarat mig fint utan en ny dag.
jag vill inte leva en dag till, inte en dag till.
jag vill inte.
fattar ni de? kan ni vara så jävla snälla att i allafall fatta de ?!
de är nu man verkligen ser vilka ens vänner är..
riktiga vänner ska stötta, finnas till, älska, förstå.
men ni blir sura, ni slutar prata med mig och tror att jag ska komma oh be om förlåtelse för någonting jag inte gjort.
ni tycker att jag ska prata mer er om hur jag mår, jajo tjena, ni vill inte ens inse att jag mår dåligt. Ni låsas som att ingenting har hänt, fattar ni vilken situation ni sätter mig i ?
för då måste jag låsas jag med, skratta oh fjanta på.
för om inte jag gör de är det jag som förstör, de är jag som är jobbig, en fucking belastning.
ja jo tack, de är precis de jag behöver.
när jag pratar med mina andra bästavänner blir ni tok sur, skriver på internet att jag väljer bort er, att ni inte går att prata med.
sen kommer ni, helt tyst och seriöst tror att jag tän ker börja prata med er. hjärndöd.se
sen gråter du, om de är någon av oss som ska gråta så är de nog jag som får lida mest utav de. de ni håller på med drabbar ju för fan inte någon av er. de drabbar bara mig, förtjänra jag mer skit tycker ni ?
Iså fall, fortsätt i precis sammastil, om inte ännu värre.
om ni vill hjälpa till, väx upp för i helvete !
någon gång är de fan dags med de oxå, nu skulle vara ett bra tillfälle. för ni blir bara mindre i mina ögon, så om ni vill växa, om ni vill bli lika stora som ni va förut, väx upp.- börja bete er!
helvete.
För ni gör absolut ingenting bättre, ni gör de bara jobbigare för mig nu..
de gör ont att skriva att ni gör de jobbigare, men de är så, ni gör de jobbigare för mig nu, när ni håller på som skithögar, som bara vill ha, som aldrig ger.
för som thilde, fanny, anneli, jessica, lina, korven, saga; dom finns alltid där, dom tar mig för den jag är.
för dom får jag prata med vem jag vill utan att dom slutar prata med mig, och väntar sig ett förlåt för ingenting om jag gjort.
Som jag och min älskade vän Danieljohansson, gud va vi har tjafsat på varann, men ändå alltid förlåtit varann. som nästan knappt känner varann men ändå är så jävlulsk nära varann.
den pojken, ja alltså ord går inte att beskriva hur bra han är, man skulle behöva någonting så mycke bättre, än bara ord.
han är verkligen en ställa sig upp oh slå till pojke, men på ett väligt bra sätt, han få en att vakna. att inse så mycke.
vi hjälper varann, vi gör varann starka, vi lufter upp varandras naktdeklar, vi gör dom till någonting bra.
Han är verkligen speciell, en gåva från gud som vi ska vara rädd om, som vi ska hålla fast vi oh älska med ömhet.
så kort oh gott, busonge, jag älskar dig.
av hela mitt hjärta.
ronja'andersson säger: kom ihåg mig då. - DannE. säger: när då? ronja'andersson säger: alltid. - DannE. säger: gör ja ju ronja'andersson säger: älskat. <3 - DannE. säger: jo fan <3
de säger allt, korven, du är helt enkelt bäst och bara min!
<3
jag älskar er alla.
men ni är inte herr korv.
ni är ni.
precis lika underbart bästa människor.
men kom igen nu, öppna ögonen.
hjälp mig le.
början
mitten
slutet.
- smärtasma andetag.- eran ronja.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...