Direktlänk till inlägg 21 november 2009

fucklife, och allt annat.

Av ronja - 21 november 2009 15:48

jag vet att de va länge sen jag skrev, jag borde ingentligen inte skriva dehära heller, bara visa att jag tyvärr fortfarande lever..

 

 

jag blir galen på dehär!

jag hatar livet, jag vill dö.

ingenting blir bättre de går baar neråt, hela tiden.

de kanske är mitt öde, att ta självmord.

 

 

nu har ni några rader igen, snart blir de mer skrivande.

när mina ångetattacke minskar.

om dom någonsins kommer göra de,- vilket är tveksammt.

för dom blir bara mer oh mer, gör indare oh ondare, svårare att ta sig ur helt enklet,

 

 

andningen gör fortfarande ont, de är värre nu.

 

 

vad är meningen med livet? ; man lever för att känna, känna smärta.

 

 

vilket jävla öde.

 

 

- med tunga oh smärtsammaandetag, ronja.

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av ronja - 17 juni 2017 02:07

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

Av ronja - 11 februari 2016 15:35

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

Av ronja - 20 januari 2016 09:10

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

Av ronja - 13 januari 2016 14:32

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

Av ronja - 23 december 2015 00:26


   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...

Ovido - Quiz & Flashcards