Direktlänk till inlägg 21 november 2009
jag vet att de va länge sen jag skrev, jag borde ingentligen inte skriva dehära heller, bara visa att jag tyvärr fortfarande lever..
jag blir galen på dehär!
jag hatar livet, jag vill dö.
ingenting blir bättre de går baar neråt, hela tiden.
de kanske är mitt öde, att ta självmord.
nu har ni några rader igen, snart blir de mer skrivande.
när mina ångetattacke minskar.
om dom någonsins kommer göra de,- vilket är tveksammt.
för dom blir bara mer oh mer, gör indare oh ondare, svårare att ta sig ur helt enklet,
andningen gör fortfarande ont, de är värre nu.
vad är meningen med livet? ; man lever för att känna, känna smärta.
vilket jävla öde.
- med tunga oh smärtsammaandetag, ronja.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...