om ni nu undrar varför jag inte skriver så ofta, eller ja, ingenting alls.

och de kommer jag inte gör på ett tag heller, igentligen borde jag inte skriva nu heller, men gört ändå.

varför jag inte skriver är för att jag och "bup" har typ en deal, jag skriver ner mina/mitt liv på ett papper som bara dom får läsa.

känns bra.

så "ni" kan sluta någon jävla gång.

så nu skriver jag kort,: JAG VILL DÖ. helt jävla ärligt, jag vill dö.

spåret,. igen.

jag älskar dig, er.

jag skriver mer någongång, när jag inte har en ångestattack på in gång.

"livet är som en taggtråd, om man rör lite vid den har man ärr för livet."

livet är ett straff som bara gör ont,

nu är jag på smärtans hemm plan, i helvetet alltså.

- med jävligt tunga och smärtsamma andetag, ronja.

 

sara

15 november 2009 12:02

ronja, du får inte dö. jag blir orolig då du inte skriver något, eftersom inte jag är med dej elr har någon kontakt med dej då är internet ett av dom bästa bevisen på att du finns. när du inte bloggade något på ett bra tag så blev jag asorolig. men i måste hitta tillbaka tillvarandra tycker jag. jag saknar dej, hoppar du - hoppar jag

http://plunkblunk.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...