Direktlänk till inlägg 2 november 2009
när jag har ork oh lust skriver jag mer än dehära.
Dagenscitatfrånhjärtat:" Jag lever för att jag måste, inte för att jag vill, för de vill jag inte.."
hur känns de att vara lycklig ?
hur känns de att skratta från hjärtat ?
att le ifrån hjärtat ?
ge mig någonting som tar död på mig, NU.
annars fixar jag de själv.
för nu orkar jag inte med att bli kallad saker på internet, skolan överallt.
alla har alltig någonting att säga elr skriva.
de tar hårt på mig, jag gråter varje dag.
varje dag.
mina ångestattacker bli längre, gör ondare och svårare att ta sig ur
min deprition blir djupare för varje dag
jag skär mig mer och mer
vill dö hela tiden.
jag behöver någon att skrika åt, låna en axel att gråta emot.
jag vet att jag har er. de vet jag.
jag orkar inte leva så här längre, de gör för ont helt enkelt.
jag har inte ens små ljusa stunder längre.
jag är redo att stå där igen, se lysena stråla emot mina ögon, känna blodet flöda fortare i kroppen, veta att nu är de över.
sen är jag ett minne blått.
De är då jag blir en stjärna i himlen, inte en stjärna som man ser dirket bara man tittar upp en snabbis. Utan en stjärna i bakrunden, man måste stå oh se länge emot himmlen så man upptäcker stjärnorna i bakrunden, de är dom stjärnorna som gör himmlen så vacker.
jag vill bli en sån, en i bakrunden...
- med tungaandetag, ronja.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...