Tjollaho,

tänkte skriva lite mer meningslöst läsande. men so what? de är skönt att få skriva av sig.

Jag sitter för ovanlighetens skull oh tänker på livet.

vad är livet ?

är de någonting som man måste leva?

är de en gåva?

eller bara ett straff?

om jag frågar mig själv frågan så tycker jag att de är ett straff.

Ingenting blir som man tänkt sig.

men ja, de är väl de som är meningen ? att ingenting blir som man vill?

de är Guds sätt att visa vem som bestämmer. I´m the king, typ.

Han väljer ut några som han ska jävlas med till dom inte orkar längre.

När dom väl tar livet av sig, så ler han. de blir sol sken.

Om man nu trodde på Gud skulle de kunna vart så.

men nu gör ju inte jag de. Jag tror att ens öde redan är gjort innan man börja left.

bara de att man kan göra andra val för att förbättra den.

Pft, allt som jag skriver är ju nånsens.

Mitt liv är och kommer alltid vara ett helvete.

jag vet inte varför de är som de är?

att man straffar sig själv.

som jag gör.

straffar sig själv alltså.

jag är utanför mig själv, står oh ser på när jag skär mig själv,  ler åt mig själv.

tänker "fyfan va patetisk jag är"  ja, jag vet att de låter sjukt, men så äre.

Jag gillar absolut inget jag gör. jag mår illa av mig själv, men inte på de sätte.

utan de jag gör emot mig själv.

men då intalar jag mig själv, "ronja de är rätt, de känns ju bra. eller hur ?"

jaa, de gör ju de. men bara för stunden. sen då? mår jag lika piss igen.

roligt, ja verkligen.

jag fattar inte varför jag skriver de här ens?

ja, jag tänker sluta försöka få er att förstå hur de är, för ingen tar ju de. ingen tar den kunskap om livet jag ger. alla tycker bara att jag är konstig, men jag ger så mycke till er.

men ni ser du inte. ni tror bara att jag vill ha uppmärcksamhet, men nej. de är inte de jag vill.

jag vill ge er något, jag vill ge er smärta.

få er att förstå att livet inte är så perfekt. att livet igentligen bara gör ont, svider, bränner, plågar och får mig att göra illa mig själv.

jag vill visa er in till min värld. mitt liv.

visa vad smärta är.

för vissa är smärta när man bryter ett ben, bräcker några revben.

de är ingenting gämfört med de här.

lev mitt liv en dag oh era problem är baggateller.

jag lever med ständiga smärtor, ångestattacker, depritionsattacker, självmordstankar.

var enda dag, var enda minut,  var enda sekund, andetag.

de gör ont när jag andas. jag tar upp luft som någon annan är mer värd. som någon annan behöver mer.

förlåt.

de kommer bli mer luft till er snart. för nu är de för mycke.'

nu ger jag upp.

jag är ensam.

men ändå drar jag mig undan, jag vill vara ensam.

vara tyst.

vara för mig själv.

men ser ni inte ?

de är ett rop på hjälp.

mitt liv tar slut snart.

väldigt snart.

förlåt.

förlåt.

förlåt.

för allt.

jag älskar er.

jag älskar er.

jag älskar er.

jag älskar er.

jag älskar er.

till och med när jag inte finns kommer jag älska er.

jag älskar er.

jag älskar er.

följ inte efter mig.

stanna kvar.

life is wonderfull, - in heaven.

- ronjaa, som älskar er.

Hej oh hå.

välkommen till mitt "super perfetka underbara cp liv"

ville bara berätta för er att mitt liv inte alls är så jävla bra.

de suger. jag hatar de.

Ni är med mig, ni vet vem jag är. ni kallar mig "kompis"

ni säger att ni aldrig prata skit om mig, att ni alltid finns.

BULLSHIT.

vad får man veta ?

ni tycker att jag är helt psykad, dum ihuvet. ni ger mig blickar, viskar. ni tror att jag är så förblindad av mig själv, de är precis de jag inte är.

jag ser allt oh lite till, jag är så medveten om vad som händer.

jag sitter hemma hela helgerna oh hittar på mer saker så ni ska få mer oh prata om, mer skit om mig. för de är ju de jag längtar till varenda vecka, få veta mer saker om mig själv. få veta hur dum i huvet jag är för att jag är med vissa.

jag älskar de verkligen.

men de är ju så, jag är ett jävla hat objekt.

vi va bra kompisar ett tag, jag lovar om jag hör en sak till kör jag huve i väggen på dig så du inte kommer kunna stå upp.

och de lovar jag!

vet ni en sak? ni är fuckers allehop.

ingen går ju oh lita på längre, vad äre för fel på folk?

ni går runt oh säger vännen oh älsking, sen är vi dum i huve?

haha, jag mår ju illa av er. av er allehopa. vaenda en av er.

jag älskar dig med "vännen" verkligen.

du är ju körd över allt du, "älskling"

"puss oh kram"

man blir ju äcklad så de räcker oh blir över.

fucker,

- ronja.

hallåja,

vart ska man börja idag då?

jo, jag tycker att vi börjar med de braiga oh slutar med de dåliga.

Ja, då kör vi då, Min kära vän "bettyboop" vill att jag ska klippa hon, klart jag gör de ! Ska bli sjukt roligt oh få klippa någon annan än mig själv. :D

Klippte min lugg idag, vart jäkligt nöjd. Klippte lite hit oh lite dit, så till slut vart den uppklippt typ ;) de syns inte jätte väl men de är skillnad, och jag gillar de.

Så jag tror att beccas hår kommer bli kanon.

Ska till sundsvall på fredag oh vara hundvakt till min halv mosters hundar. Kommer bli jäkligt skönt oh komma bort från de hära helvetet.

Är så förbannat less nu.

HHAHAHAHAH! de va de ända positiva jag hade, woooow, nästan så jag blir imponerad själv.

jja, till de mindre "roliga".

livet är verkligen inte bra. inte bra alls. jag önskar att jag inte vart född, ärligt talat.

varför leva när jag inte har något kvar? inget kvar oh leva för.

just nu lever jag för er, ni som får mig att klara mig en dag till, ni som får mitt hjärta slå för dagen. ni som håller i mina händer och försöker leda mig ut i ljuset igen. förlåt. förlåt för att jag inte visar hur mycke de betyder för mig. förlåt, för att jag är så ego, så borta.

men jag är inte jag. förlåt. vad skulle jag göra utan er igentligen?

Jo, jag skulle vart i himlen och tittat på er, vakat över er. Gjort de bästa för er, hjälp er, gett er kärlek. allt som jag inte klarar av nu. jag blir så frustrerad av de, att jag inte är stark nog att ta hand om mig själv längre. jag är svagare än någonsin.

Som ett ny fött barn som ligger där, helt naken av räddsla av vad som är näst kommer, så sår bar.

jag försöker ta mig igenom en hel dag utan att ha själv mords tankar. att tvinga mig själv att glömma bort dom, lägga undan dom. Jag gör allt för att klara en hel dag utan att skära mig.

De har jag lyckats med, inte skärt mig på 1 vecka nu. men är de så? att kraften är för stor, jag vill skära mig, fast jag vet att de är så hemskt fel. att ärren förblir där dom en gång har suttit, att dom alltid finns kvar. jag sitter och ser på mina arman, känner hur ont de gör.

tittar upp i fönstret oh ser mig själv, försöker le och se glad ut. De ända jag ser är en männsika som är vilse, som fejkar leenden oh skratt. Jag ser inte mig själv, vart är jag någonstan? Vart finns min själ, mitt liv?  Jag ser en människa, en tom människa. Som bara går och går. Som inte lever, den människan jag ser i fönstret de är jag. Den människan ska föreställa mig, men vart finns jag då? vart finns anden, själen, gnistan, hjärtat ? Allt jag ser är ett skal, ett tomt skal som väntar på att få leva igen.

mina sinnen flyger ifrån mig.

jag står utanför min egen kropp och ser på.

ser hur dåligt jag mår.

jag kommer inte in.

jag är utanför.

hjälplös.

men aldrig ensam.

jag vill kunna skriva.

skriva så att folk som läser känner smärtan.

förstår hur hemskt de är att känna så här.

att göra så här emot sig själv, bara för att bota smärtan för en kort stund.

att förklara hur man beter sig emot folk.

man säger så mycke. man vill att de ska va på ett sätt.

man gör en egen värld som man vill leva.

men på slutet när allt är så perfekt så förstörs allt.

man förstör för sig själv.

jag vill kunna skriva så ni som läser förstår.

men jag kan inte.

de kommer inte gå till slut.

jag ligger vaken på nätterna, tänker. håller i rakblad, lägger ifrån mig rakblad, ska jag eller ska jag inte ?  tillslut orkar jag inte, jag får en panikattack, de blir helt svart. de gör ont i hela kroppen, man har ingen kraft att ropa på hjälp. man bara ligger där, hjälplös. tillslut orkar inte kroppen mer, jag har gråtigt mig själv till sömns till hjälp av en panikattack.

När man vaknar är man helt slut. man har inte sovigt, man har vart vaken i sinnet.

de är hemskt.

mitt liv, de är hemskt.

ångestattack - jag sover för att inte göra mig illa,om jag inte har chans eller inte kan sova så skär jag mig.

depritionsattack - händer precis samma sak som ovan.

skratt oh leenden - är mer fejkade än någonsin. Ända gången de äräkta är när jag är med min fru och närmaste vänner. Men oftast är de för deras skull. för att dom ska tro att de är bra, dom ska inte oroa sig liksom.

tårar oh ilska - är ALLTID äkta. Tårar är de ända som fortfarande är äkta utan ansträngning.

kläder oh utseende - jag orkar inte bry mig längre, jag tar de som känns bra. Jag orkar inte tänka på hur jag ser ut, fören jag ser mig i spegeln oh ser hur förjävlig jag ser ut.

mitt liv funkar inte längre.

- ronjaa utan större betydelse.

halloj,

hur ska man börja ? vart ska man börja ? där jag avslutade ? eller ska jag börja om på nytt?

att börja om på nytt, en ny start.

jo, jag va inte på skolan idag. Fick reda på igår att jag skulle till östersund, de känndes väl bra, lite jobbigt men bra. Vi tog två prover, dom va ju rätt bra så de vart ingen inläggning, tack gud!

Sen så gick jag oh mamma oh åt, sen vare bara till oh gå bort till bupp oh prata.

de kändes kostigt att sitta där till en början, dom visste som mer än vad jag trodde, som tex skärsåren,  men de är väl deras jobb att ta reda på sånna saker. Vi pratade om så mycke på så kort tid, men mest kändes de som att jag hade 100000 kilo betong över mig. men så måste man väl få känna ?   eller ?

vi ska dit i morron igen. vill inte ens berätta hur de känns. men som alla säger " de blir bra till slut"  jo tack jag vet de jag med, men hur lätt är de oh intala sig själv när man inte orkar mer ?

Men inga sånna tankar nu, jag har faktisk vart duktig, jag har inte haft sånna tankar sen jag pratade med Nicko, så de kan du ta åt dig av. TACK !

men visst helt borta är dom inte. dom ligger där bak oh ruvar, längst bak i bakhuvet. jag vet att dom finns där.

såå i morron ska jag prata ännu mer, jag är lite less på oh prata nu, över huvetaget liksom.

jag vill bara vara själv, vara tyst oh tänka. tysthet oh ensamhet är skrämmnde, men på ett konstigt sätt väldigt lugnande. tysthet,tysthet,tysthet. jag vill vara tystare än vad jag redan är, oh jag pratar inte mycke nu. nästan ingenting, de skrämmer mig. Men ändå vill jag va tystare, jag vill kunna tänka, som jag ändå gör för mycke, men på vardatliga saker. jag saknar de, de har jag inte gjort på ett tag. Jag måste koncentrera mig nu för att tänka på sånt, så ska de väl inte va ? de ska väl komam naturligt? men de kommer väl de oxå.

jag känner mig skrämmande svag, jag brukar inte vara svag. som barbro sa, efter de här kommer du vara 100 gånger starkare. Men vem vet? jag kanske för blir svag. de vet man väl inte ? hur kan hon vara säker på de?

men hon har rätt, de vet jag innerst inne.

Nu vill jag bara att allt ska vara över, på alla sätt oh vis.

Jag lovade ringa när jag fick "sånna" tankar igen. men jag orkar inte, jag orkar helt enkelt inte.

jag ska ändå dit i morron, varför inte ta de då? Jo jag tar de då. de blir bra, super bra blir de.

nu börjar iallafall ärren synas, jag kommer leva med ärr, dom syns ändå bara på utsidan, men insidan... miljoner gånger värre. och nu häller vi salt på såren, de gör ondare än någonsin.

kroppen är ett skydd för insidan.

men inte min kropp, när du gör ont på utsidan, sånt som ska rinna av , sätter sig där inne nu.

jag tålde så mycke förut, inget gjorde mig ledsen, inget fick mig att känna så här.

men nu, allt som är dåligt sätter sig direkt. De är nog en av grejorna som känns jobbigast, att helt plötsligt vara så hjälp lös, så sårbar.

Så nu alla ni som tycker jag är sjukihuve, tar eran jävla chans oh gör ett ärr på insidan, för när jag blir som förut så komemr ni aldrig kunna göra de, inget kommer rubba mig.

jag va stark förut. tänk efter, folk som inte känner mig tycker jag är sjuk i huvet ? HA!

är nu dum eller ? ni som tycker de, vill ni veta en sak? Ni är så sjuk fejkad, ni ska vara som "alla andra" jag vågar visa vem jag är, och om man är sjuk ihuvet om man vågar visa vem man är då är jag så gärna sjuk i huvet, gänfört med er, patetiska jävlar. skaffa ett liv än oh hacka på dom som har ett.

Och du, du säger att de aldrig ska hända igen. bäst för dig de, för jag orkar inte lappa ihop de hära mer, sucker. på ren engelska.

/// ronjaan, som ser underbar härlig snö!

Himlen är oskyldigt blå

som ögon när barnen är små

att regndroppar faller som tårarna gör

de rår inte stjärnorna för

älsking jag vet hur de känns

när broar till tryggheten bränns

fast tiden har jagat oss in i en vrå

är himlen så oskyldigt blå

när vi växte opp

lekte livet - vi var evighetens hopp

de var helt självklart att vår framtid skulle bli

oförbrukat fri

somrar svepte fram

jorden värmde våra fötter där vi sprang

rågen gungade och gräset växte grönt

himlen är oskyldigt blå

som ögon när barnen är små

att regn droppar faller som tårarna gör

de rår inte stjärnorna för

älsking jag vet hur de känns

när broar till tryggheten bränns

fast tiden har jagat oss in i en vrå

är hemmlen så osklydigt blå

frusna på en strand

flög vi med drakar medan tiden flöt iland

vi var barn son ingen onska kunde nå

himlen var så blå

nu tar molnen mark

jag var förblindad av att solen sken så stark

men mina ögon kommer alltid le mot dig

kan de begäras mer av mig

hilmen är oskyldigt blå

de djupaste haven lika så

att regn faller som tårarna gör

de rår inte stjärnorna för

älsking jag vet hur de känns

när broar till tryggheten bränns

fast tiden har jagat oss in i en vrå

är hilmen så oskyligt blåå,

nog en av dom finaste sånger som finns,

man måste bara älska den,

<3

Får jag börja med att fråga hur dum ihuve man kan va ?!

hur ska jag kunna vara hemma när jag vill dö?

hur kan du få mig att ändra mig igenom med att prata med fucking bupp? ha, de går inte lilla du.

Jag vill helt enkelt inte, jag har berättat som de är, nu vet du. NU ska du ändra på dig ?

lite för sent`? jo om ni frågar mig, kan du öppna ögonen en gång oh se själv än att få allt serverat på ett silverfat ? Kan du de? Tydligen INTE.

att få mig att ändra mig nu? Går de? Men nej säger jag ju, de gär inte. Jag försöker ju få in de i ditt huve, men tar du in de?  Nä, men ronja vi måste lösa de. Men klart jag vet de, jag är faktiskt inte cp -.-"  Men hur bra är de oh tvinga mig bo kvar där jag mår så dåligt att jag vill ta livet av mig?  Då börjar du med, men hur känns de oh börja bo med folk som du inte känner då?`hur känns de?  Man lär känna varan. visst jobbig första perioden oh komma in oh så. men de blir bättre. Du kan inte bara fly från dina problem, tycker du jag gör de ? tycker du att jag flyr från mina problem för att jag vill LEVA hela mitt liv ?

Men viss, du vet inte hur jag känner, hur jag tänker. De är saker som inte går att förklara, försök själv ?

Jag är inte en sån som inte vill leva. Jag älskar livet, jag tar de med en klack spark i vanliga fall. Skrattar oh skiter i allt, Lever för dagen oh tar tag med resten sen. Ser du inte att jag inte gör de längre? Syns de inte ? Om inte du av alla personer som gör de, då har jag bara ett ord åt dig. SLUTA VARA SÅ FUCKING ENVIS MED ATT FÅ MIG ATT FÖRKLARA, OM ALLA ANDRA SER OH INTE DU, DÅ ÄRE VÄL LIKA BRA OH LÄGGA NER?  PATETISKT OM NI FRÅGAR MIG.

Sen de med min diabetes att jag inte har tage mina blodsocker oh sprutor den sista veckan, de må du väl fatta inte är så lätt. Testa själv vet jag. Testa må som jag gör oh ha en sån förbannad press på dig, att alla värden måste va bra. Jag bryr mig inte om jag blir inlaggd nu. Lika bra.

Men då ska du inte stå där oh vara sur oh besviken på mig, jag försäker ju. var ända jävla dag försöker jag vara den skötsamma lilla ungen som jag borde. Men vet du va? De är inte så jävla lätt alla gånger. Så de ända jag säger till dig de är att jag önskar du kunde vara jag EN dag oh fatta hur de är just nu. För en sak ska ni veta  de är inte längre roligt, de är ingen dans på rosor som förr. Nu är de glödande kol jag går på.

Jag försöker varje dag, jag säger att ALLT är bra fast de igentiligen inte är de. Vad kallar vi de? Att ljuga? De tycker jag är FEL ord, jag vill inte göra er OROLIGA. Jag vill kunna fixa själv, få ording på de själv, men de är inte lätt in nu. Men sen. Är de för sent då?

Ni får hata mig, gärna för mig, men ni får ALDRIG säga att jag har ljuge för de har jag inte, jag har gjort de av ren omtanke för att ni ska slippa oroa er. Jag vet att de är fel väg att gå. Att jag borde oroa er, men jag är less på att oroa allt hela tiden, jag känner mig som en handikappat som kräver oroanden, omtanke oh koll. Jag behöver de inte.

Jag klarar mig själv, de har jag alltid gjort. Jag har vart ensam hemma sen jag va 7 så varför ska jag inte klara mig nu? Varför har alla slutat lita på mig ? För att jag har gjort några misstag?

Då ska jag berätta en sak, INGEN ÄR PERFEKT, ALLA GÖR MISSTAG.

Men för de ska ni inte börja behandla mig som 4 igen, jag vet så väl själv. Jag vet.

Så sluta. De är inge kul, de är verkligen inge kul.

Från de ena till de tusende.

Hur lågt får man gå?!

Du vet att jag litar på dig till en miljon procent.

Sen gör du så oh säger att du bara jävlades med dom.

Men vill du veta hur de känns för mig ?

de känns som om någon tycker in miljoner knivar i hela kroppen oh rör om inombords, gör illa allt. speciellt i hjärtat.

Du fick till de där va? för de är väl de du vill uppnå? göra mig illa. såra mig.

hur kunde jag ge dig ne andra chans oh nu en till?

du är en jävla FUCKER men ändå så ger jag dig en chans till. Du borde va glad, tacksam.

de gör ont, så jävla ont.

har jag något kvar i mitt hjärta?

jaa, tänk för de har jag. jag har kvar de allra viktikaste för mig som ingen kan ta ifrån mig, mina vänner, Alla i min omgiving som jag vet alltid finns där, som alltid ställer upp.

Ni vet inte hur mycke ni betyder för mig, de gör ni inte. jag kan inte beskriva i ord hur jag känner för er. de går bara inte.

De är ni som får mitt hjärta att fortsätta slå dag för dag, som fyller de med glädje, hopp, lycka, skratt, minnen, vänskap, förtroende, styrka oh kärlek.

EvelineSkoglund

SagaSundberg

JeccisaEdblad

MoaEriksson

AlmaSvensson

LisaBergvall

FannyBacklund

AnneliNäsström

RebeccaGumse

FilipSundberg

KimMuller

DanielJohansson

DanielSörderström

JoninaAndersson

TheresJohansson

AndereasJohansson

SuzanneDanielsson

AnneliGustavsson

LinaEngström

MaxMalmberg

ThildeDahlin

Linnkelleimeni (stavning på efternamn)

SofieHenriksson

NisseMelin

SandraEriksson

AlexanderEriksson

MyEkman

 Oh min allra käraste Världensbästa nicko

<3

Jag älskar er hårt oh föralltid.

att leva för nuet är inte lätt när framtiden spelar in.

jag önsakr jag kunde spola tillbaka tiden så att vi kunde förändra hela nuet. att jag aldrig skulle blive till den jag vart, ett monster som inte gillar min mamma. att leva med de är som att leva som en mördare. förlåt, för att jag känner såhär. jag vill, men kan inte ändra på de.

så nu äre bara oh kämpa vidare, hur de nu ska gå till. jag har kraften oh viljan i mig.

nu gäller de bara att få er att förstå mig.

föräldrar kan lämna sina ungar utan massa inblanding, bara sticka. men när de handlar om oss barn blire en jävla lång krokig oh guppig väg.

de är inte lätt någonstan. de är inte lätt oh leva, men ändå så är vi nyfikna på vad som kommer härnäst. de är så vi funkar, människan och vi är trots allt bara männsikor.

// ronjaan, som är vilse..

att leva eller leva.

att leva för att känna.

att leva för att älska.

att leva för att se.

att leva för att älska mig själv.

att leva för att vara lycklig.

att leva föa att vara glad.

att leva för er.

de är precis dit jag försöker komma.