Allt är så förbannat hopplöst.

Jag blir kallad för hora. För att "dom" ger mig blickar, viskar om mig. Då blir jag kallad hora.

och då vågar dom inte ens säga de till mig, ansikte mot ansikte.

Ja jag ser inget ljus. De är hopplöst svart överallt.

De gör ont hela tiden.

mina ångestattacker blir värre.

min deprition blir oxå bara värre.

Jag orkar inge mer.

Jag orkar inte ens försöka er att förstå hur dåligt och hur ont jag har.

Ni fattar ju ändå inte.

De kommer ni aldrig göra.

Fuck allt och alla.

Jag vill inte ha någonting med er att göra.

ingen av er. inte ens er som jag älskar så otroligt.

de gör för ont.

Jag är inte värd luften jag andas.

men ni är.

Snart står jag där, med tårarna rinnande ner för kinderna.

snart står jag där på spåret.

Ni tror bara att jag säger de för uppärksamhet, ni har så jävla fel.

jag gör de för att de gör ont. så ont så att ingen av er kan fatta.

nu lägger jag mig ner och dör, jag dör för er.

- ronja, tårarna rinner oavbrytet. </3

 

saga

24 oktober 2009 19:48

ronja, jag älskar dig. utan dig skulle inte solen skina som den gör. allting skulle bli grått. att fortsätta kämpa kanske är de ända du kan göra. jag vet att de är tufft, obegripligt tufft, men de kan vara de ända du kan göra. för ronja, de är svart, men döden är också svart. om du stannar kvar, kan de ju med stor sannerligenhet ordna sig tillsist, men om du dör, då finns de ingen återvändo, då finns de ingen chans att de blir bra. då är allt över. precis allt. när du tänker på allt dåligt, allt jobbigt, allt skit, så är spåret säkert lockande. men, om du tänker på allt bra, alla bra människor omkring dig, alla glada underbara minnen, är de lika lockande då? om du försvann, så skulle du troligast aldrig mer få uppleva några fler minnen med människorna du älskar. försök glömma all skit för ett tag. tänk på allt kul du har vart med om istället. tänk på glada, kula, oförglömliga minnen. alla varma kramar. alla stora leenden. alla fina blickar. alla vackra ord. och tänk på allt bra du kommer kunna vara med om i framtiden.

 

fanny

29 oktober 2009 11:34

du skainte tacka mig nånting, det är jags om ska tacka dej, att du lever idag, att jag slipper oroa mej.
ronja, jag vet inte vad jag skulle göra utan dig.

jag kommer hem nästa söndag.
lovar du att finnas då? vänta på mej typ.

jag finns hela tiden, det är bara och ringa, jag blir glad
av att höra din röst, få ett teckin lixom.

ajlöwjountildeath.

http://fannsanbanan.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...