Direktlänk till inlägg 20 oktober 2009
pray fore somthing or die for nothing.
förlåt.
förlåt.
förlåt.
förlåt.
förlåt.
förlåt.
förlåt.
förlåt.
förlåt.
färlåt.
Jag skulle kunna skriva just förlåt hundra gånger om, men de skulle ändå inte betyda någonting.
jag är ledsen för allt jag skrivigt, de gön ännu ondare i mig att veta att jag sårar er.
men när ska ni fatta ? de jag skriver ypplever jag, de är mitt liv.
ni vet ingenting om mitt liv, inte just nu iallafall. de är bara jag som kan veta hur de är, hur de känns.
förlåt.
jag vet självklart att de gör ont, de gör jag.
men jag skriver de jag känner, min värld.
jag menar ingeting om att ni är dåliga. nej absolut inte, ni är bäst.
de är ni som har fätt mig att orka hit.
ni som alltid finns där, som ni säger.
förlåt.
jag upplever de inte så.
jag ser mig själv som vilse.
som en rädd människa som fammlar runt i mörkret och letar efter en trygg famn.
förlåt.
jag vet att de sårar och höra, men ni vet ingeting.
nu orkar jag inte höra " jag vet mer än va du tror" "jag vet hur de känns" "eller jag kan tänka mig iallafall"
men snälla ni.
älskade snälla ni.
ni vet ingeting.
ingeting fören ni sitter i precis samma sitts vilket ni aldrig kommer göra.
ja jag vet att de gör jävligt ont att få höra hela tiden.
men de är ju bara sant.
ni vet inte.
jag orkar inte bry mig heller.
men vi kan tänka oss, snälla älskade ni.
om ni hade förstått hälften nu skulle ni absolut inte skriva som ni gör nu.
tro mig.
och ni har så fel, jag tar in allt ni säger, allt ni skriver.
att ni finns.
jag vet de så väl, men vet ni vad?
på slutet är man alltid ensam ändå.
alltid.
jag gråter varje dag.
jag vill dö varje dag.
och ni säger till mig att inte tänka så.
ibland blir jag så less, där ser ni.
ni fattar de inte.
ingeting.
precis som jag säger.
de är tomt innut i mig, helt tomt.
jag lever på lånad tid.
de gör ont hela tiden när jag andas.
ska man känna så?
de ska väl inte göar ont?
man jag känner, jag är inte värld den luft jag andas.
de gör ont när jag tar ett andetag, oh hur många gånger andas man på en dag ?
100000000 ?
jag hatar livet, precis lika mycke som de hatar mig.
livet är ett straff, så är de bara.
jag orkar inte längre, vilket jag vet att jag sakt länge.
men nu menar jag de.
VERKLIGEN.
- ronjaa, </3
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...
magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...
