Direktlänk till inlägg 18 oktober 2009
längtan,
sockertoppen. HAHAHAH! -.-"
sitter här oh lyssnar på "they don´t relly care about us" och tänker på att de är så de är. ingen bryr sig om någon, även fast de känns så?
eller glöm de, jag har jätte fel.
allt jag försöker få alla er som läser mig blogg är att förstå.
känna smärta.
käna hat.
känna sorg.
men de verkar ju inte riktigt gå in hur dåligt jag igentligen mår. de går inte och beskriva riktigt heller.
jag gör de lite förjäves, för om ni så la ner en livs tid på att förstå skulle ni inte ens fatta hälften.
tyvärr.
ni säger att ni "kan tänka er" men inte ens de kan ni.
ni vet inte hur jävla hemskt de är, hur ont de gör hela tiden,
hur allvarliga depritions och ångestattacker jag får.
de hur svårt som helst och komma ur dom, de är smärtsamt att komma in i dom, de gör minst lika ont och komma ur dom oxå.
och ni vet hur de är?
PTF, ursäkta mig. men de är så de är.
ja hur många ångestattacker har jag fått i helgen?
2 per dag ?
de gör ont i hela kroppen hela tiden, de är ett rent helvete när jag vaknar, för då vet jag att jag lever, att jag fortfarande lever.
och de är ju de jag inte vill. jag vill ju inte leva?
jag vet att de gör ont och läsa, men hur ska jag kunna säga de till dom jag älskar?
jag mår så dålig så jag tänker ställa mig på spåret och dö.
hur skulle de kännas?
att läsa de här är väl som att få en ak höger i ansiktet 100 gånger om.
men att jag sa de till er som jag älskar skulle kännas som att ni vart krossad.
förlåt.
men så är verkligheten. verkligheten gör ont, den gör förbannat ont.
och de måste man leva med. om man nu orkar leva.
ni säger till mig, men om du inte orkar kämpa för dig själv, kämpa för oss.
lättare sakt än gjort.
hur i helvete ska jag kunna orka kämpa för er, om jag inte orkar kämpa för mig själv?
hur får ni liksom de att gå ihop? för mig går de inte ihop någonstans, tyvärr.
jag vet inte ens hur de är att vara lycklig?
hur de är att känna glädje?
lycka ?
inget, jag saknar känslan att skratta. inge jävla fejk smörja,
men jag vill inte oroa er, därför tvingar jag fram skratt, för att inte oroa er.
jag vill att ni ska må bra, inte oroa er för en sån tragisk människa som mig.
förlåt.
livet är ett straff.
- ronjaa
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...
magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...
