hej och hallå,

jag försöker tänka positivft, men hur lätt är de.

jag ser er, men ser ni mig. eller vadå? klart ni ser mig, men ser ni verkligen igenom mig, ser ni hur dåligt jag mår.

hur gärna jag vill bort.

snälla ni, sluta. jag bara undrar,  hur kan ni säga att jag inte tar de ni säger oh skriver till mig ?

vill ni veta en sak. ibland önskar jag att jag aldrig föddes, eller att jag redan skulle ha gjort de, tage mitt liv alltså.

ni fattar ju inte, ta inte åt er. men snälla ni, älskade ni, ni säger att ni finns där i alla lägen. men när de verkligen kniper så finns ingen. bara jag och min ensamhet. Då kommer min ångest, mina attacker. Jag somnar inte förren 2 - 3 på nätterna,

ligger oh tänker, gråter.

tänker på er, hur ni kan vara så nära men ändå så långt bort?

säga att ni finns där i alla lägen. förlåt att jag skriver så här.

ni vet att jag älskar er, mest av allt på hela välden.

men jag känner mig ensam, och ensamhet är något för stort för mig, de är ingeting som jag uppskatar men ändå drar mig till. jag känner mig trygg, jag slipper ju prata. jag kan tänka på saker som är självklara för er, vardagliga saker. jag måste koncentrera mig på de.

nu är dom här ingen, tankarna som får mig att bli rädd. självmordstankarna.

jag har skärt mig igen, mina armar kommer vara förstörda innan jag blir 15. men de hjälper, iallafall för stunden, sen mår man piss dåligt igen, man mår sämre faktiskt mycke sämre.

jag försöker få er att förstå vad amärta är, jag ger er kunskap från mitt liv.

men jag är rädd att jag inte klarar mer, jag orkar inte längre. orkar inte le eller skratta nästan. inte ens fejka de. som dom senaste 100 skratten.

jag är rädd, för att leva.

jag vet inte hur de känns att vara lycklig längre.

förlåt

jag älskar er, glöm inte de.

jag ska inte ta upp luft som andra behöver mer,

nu orkar jag inte längre.

förlåt

men jag orkar inte mer.

men jag lider när jag lever,

de gör ont

är de det som är meningen att de ska göra så ont?

det gör alldeles för ont nu,

nu tänker jag snart göra slut på mitt jävla lidande.

förlåt, men de gör för ont.

jag har inget kvart ihjärtat, bara smärta som i resten av kropen.

jag består av smärta, enbart.

- ronjaa, förlåt för den jag är.

 

smulan

16 oktober 2009 21:50

Hejsan Ronja!

Ditt inlägg berör mig! Jag själv kan inte förstå varför man vill göra sig själv illa. Att man har svakor i livet det vet jag, det har gjort mig stakare och fått lära mig att så är livet går upp och ner. Man måste gråta för att kunna skratta och känna smärta för att känna glädje.
Hoppas du hitta någon du kan prata med som du känner trygghet till.
Ha en bra helg :-)

http://smulanw

 

saga

18 oktober 2009 21:24

de gör ont när du säger sådär. jävligt ont. jag älskar dig. jag vet fan inte vad ja ska göra nu. vad jag än säger, så tror du mig inte, vad jag än säger, så känner du dig fortfarande lika ensam. jag finns här för dig ronja, varför tror du mig inte? jag försöker, så gott jag kan. men de hjälper inte. de är som om du vill vara ensam? jag älskar dig ronja. de vet du. du måste tro på dig själv! de verkar ju inte finnas nånting jag kan göra. de sårar mig att du tror att du är ensam. men jag förstår de, på sätt och vis. men vad ska jag göra för att du inte ska känna dig ensam då? jag är så ledsen. jag vet inte vad jag ska göra. förlåt för att jag inte är nån vidare bra vän, när de kommer till liv och död. men jag är så rädd. förlåt.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...