Direktlänk till inlägg 8 januari 2012

8/1

Av ronja - 8 januari 2012 21:41

Ett helt nytt år med helt nya möjligheter och jag kan inte annat än att låta mig själv dras med. Alla planer, alla känslor växer inom mig. Hoppet om sol och sommar växer som en blomma inom mig. Och jag vill inget heller än att vara där. 

Året har gått så fort, gjort så otroligt ont och varit helt underbart. Jag lärde mig att acceptera saker, lärde mig att släppa taget. Lärde mig att hur gärna man än vill en sak, kan man ändå inte få det. Man kan inte få allt som man faktiskt längar och vill ha. Och det faktumet är det som jag har lärt mig att acceptera mest. 
Fast trots all glädje och skratt har jag tagit mig igen en sorg period, en saknad så stor. Ett tag slutade jag känna, viste inte vad känslor va eller hur man använde dom. Jag bara var där. Stod där och log. Jag tappade min länk till livet, min alldeles egna länk som gjorde mig hel då. Min älskade farbror som jag älskar mest av allting på hela jorden. Han som fick mig att torka tårarna när han som skulle torka tårarna inte var där. Han var den som jag behövde. Han som hjälpte mig igenom dagarna. Han som fick mig att tro på livet igen. Min alldels egna farbror. Han dog och jag vart kvar. Den sorgen har jag bearbetat hela året, lyckades att ta mig igenom den trots att det fortfarande är otroligt jobbigt vissa dagar. Och det lärde han mig, att man måste gå vidare men att man inte var tvungen att glömma.

Det är det som jag lite lever efter, att kunna acceptera och gå vidare, men aldrig någonsin glömma. Det hjälper, det gör livet mycket lättare. 

Sedan träffade jag min ögon sten, min Tim. Då började jag leva. För första gången på över två år. Jag är dig evigt tacksam min älskade prins.


En låt som har kommit att betyda en hel del är every teardrop is a waterfall. Betydelsefull  

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av ronja - 17 juni 2017 02:07

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

Av ronja - 11 februari 2016 15:35

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

Av ronja - 20 januari 2016 09:10

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

Av ronja - 13 januari 2016 14:32

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

Av ronja - 23 december 2015 00:26


   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...

Ovido - Quiz & Flashcards