Direktlänk till inlägg 21 juli 2010
när orken inte finns längre, när man igentligen inte vill längre, ska men ge upp då?
för de hade jag gjort.
jag vet inte hur många gånger jag intalade mig själv, aldrig mer. inte en chans att jag går vidare med någonting som jag inte själv tror eller vet att jag kommer klara av.
de finns mycke i livet som jag aldirg kommer testa på, aldrig kommer ens vilja tänka på.
men jag klarade de omöjliga, jag klarade mig ifrån allt.
eller gjorde jag de?
klarade jag allt?
eller lämnade jag de bara för att jag inte ville se de, hantera de.
kanske ville jag bara glömma bort de.
så, de är väl därför allt springen i kapp en nu, kommer smygandes som en egens skugga.
- ronjaandersson
jag har ingentligen inte tid att skriva.. robin väntar på datan.. haha..
jag ska ringa fredbrjörn, <3
sova och gå upp, fortsätta leva.
skriver mer när jag har tid...
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...