Direktlänk till inlägg 11 juli 2010
hej.
jag mår illa, över hur jag behandlar mig själv.
hur illa jag gör mig själv igenom att hitta små fel på mig varje dag, fel som bara jag ser. fram kallar någonting som inte finns.
mina ögon ser saker som min hjärna säger åt dom och se.
De värsta är att jag ser dom, direkt. som att dom alltid vart där.
jag förstår inte hur jag kan ogilla mig själv så himla mycke.
allt med mig är ett stort fel i mina ögon.
min största last är att jag ser mig själv som tjock.
jag kan stå vi spegeln i timmar oh bara titta på magen.
jag ser hur sor och fet den är, hur de hänger över byx kanten.
men de är ju inte så de är igentligen.
de är min syn på mig själv.
jag har till och med börja skriva upp vad jag äter på en dag, och de är inte mycke.
jag tränar desto mer nu.
slutar nästan helt äta.
och jag vet att de inte är bra, jag vet de själv.
men jag vill bara vara som jag vill vara. smal nog fö att kunna leva med mig själv. Och där är jag inte än.
jag är hungrig nu, men vägra äta.
kanske äter en mack senare.
jag vill bara kunna acceptera mig själv.
och de gör jag, till vis del. men de finnas alltid någonting om jag stör mig på. och de ska bort innan jg kan börja med de nästa.
för jag kan inte vara någonting annat än mig själv, men ändå önskar jag att jag var mer lika någon annan på ett eller annat vis.
jag tror själv att jag bryter ner mig själv, bit för bit, del för del. de är funkar inte om man inte klarar av att leva med sig själv. now it's time to heal.
när skolan börjar kommer jag vara smalare, de kan jag ge ett säkert löfte om.
de värsta är nog oxå att jag vet om de..
- ronja
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...