om jag skulle orka, skulle jag skriva mer.
men just nu... nejtack..
mitt liv är helt fuckt up.
skjut mig.
varför?
är de alltid jag som gör fel, förstår oh misster?
jag orkar faktiskt inte med de längre..

känslan är tillbax, de ljuvliga känslan av begär att dö.
tårar oh svek är ingen ursäkt, så ta oh bete dig lite du med va?

jag hoppas hjärtat slutar slå, eller någonting.

-r.

jag önskar de fanns ett sätt.
att få smärtan ur mig, oh smärtan ur er.

små korta toma ord, rinner ur min mun som ett klockspel.
men är de någon som lyssnar på mina toma ord?
är de någon som bryr sig?
för mina ord komemr fortsätta rinna ut ur min mun tills någon hör mig, fångar upp dansen av toner, som kallas ord.


nu sover min älskade saga, jag ska snart väcka hon så ska vi gå ner oh titta lite på film, innan vi ska sova.
sen taggar vi för att åka upp till min pappa.
kommer bli så sjukt roligt.
någonting som jag längtat efter, men de börjar knyta sig i magen på mig.. börjar bli nervöst..


du finns i varje andetag, i varje steg.
du gav mig hoppet tillbax, du gav mig, ditt hjärta.
som jag ska hålla kärt, tack.
för att just du finns.

man känner när blodet slutar rinna i ådrorna, är de det som händer tro?

- ronjaandersson, dotter till världens bästa.

förlåt, jag vet att jag gjort folk upprörda, arga oh besvikna.
men de är som ingenting jag tänker på, jag skriver bara om mitt liv, precis som jag allrdig gjort.
Jag tänkte aldrig på de.. Men nu har jag fällt tårar på de oxå.
Om de nu är någonting bra men d eär de ju såklart.
fälla tårar, är väl de ända jag gjort en period nu.
bara för att få ur mig allt hat, ledsenheter, bevikenheter och dig.

jag älskar dig så otroligt djupt fortfarande, men jag måste släppa taget för att jag själv ska kunna leva, vara lycklig.

jag offrade så mycke för dig, jag gav dig allt. Jag ville få de att gå ihop, visa hur mycke jag älskade dig. Men någonstans möttes vi inte riktigt, du tog en annan väg medans jag stod oh väntade på den vi sa att vi skulle ta.
Jag finns alltid kvar här för dig, här har du alltid en öppen famn.
jag kommer nog aldrig riktigt sluta älska dig.

öppna sår som aldrigt riktigt läker.
smärtan som aldrig riktigt försvinner.

minnen som ligger för nära hjärtat oh brinner.

toma ögon som man vill fylla med nytt hopp, ny glädje.
jag önskar jag kunde få allt bra igen, för nu tar de stopp.
säg att ni ser någonting i mina ögon, snälla säg att ni ser någonting.
att de är jag som är blind, för jag ser ingenting förutom jag som står där inne i mig själv, fånge i sin egen kropp, som skriker tysta skrik på hjälp, som ingens öron hör.
jag önskar jag kunde få allt bra, så ni slipper lida.
eller så tar jag den lätta vägen för mig själv, juste jag är där igen.
dom tankarna knackar på min dörr igen.
självmord.
varför?
snälla svara mig.... varför?

är de du?
är de dig jag ser där framme i ljuset?
de är du, han som jag letat efter.
min ängel i mörkret, mitt allt.
nu när jag hittat dig, släpper jag dig aldrig.
för utan dig vet jag inte hur mina lungor ska kuna andas, hur mitt hjärta ska kunna slå, hur mina ögon ska orka se.

jag känner mig trygg, jag känner mig hemma för första gången i hela mitt liv. Jag känner hur varm jag blir av din närhet, du fyller min kalla kropp med värme så den ska kunna leva.
jag känner hur mitt frysta hjärta saktar fryses upp.
jag känner hur värme, kärlek oh hopp sakta fyller min kropp och mina sinnen. De är hos dig jag hör hemma.
vårt hjärta slår i samma takt, för du gav mig din takt, våra ögon ser samma sak, för du gav mig synen tillbax.
du delade med dig av allt, för att få mig att stå på egna ben.
så håller dina händer under mina armar så du kan fånga upp mig om jag ramlar igen.

Du får mina ögon att tåras, bara av att jag skriver om dig.
tack för att du finns, för att du är du.
du är jag.
jag är du.

mitt sår blir större, blöder mer.

när ska de ta slut?

-  ronjaandersson