Direktlänk till inlägg 9 januari 2010
en gnutta tacksamhet..
en gnutta tacksamhet.
HAHAHAHAHA, nääheeeru.
de kan du glöma.
de är bara folk som är värd de som får de.
men varför är de så?
bara för att dom är stark i sig själv, dom vet vad dom måste och gör de dom borde.
men vi då?
vi som försöker ge, vi som försöker nå upp.
vi får ingenting förns vi lyckas, men man måste ändå ha peppning den långa svarta vägen upp dit.
vi finns oxå, lite mindre än alla andra kanske, men vi finns alltid där ändå.
motvilligt kanske? eller frivilligt?
men vi finns där tills någon av oss ger upp, eller ramlar av pinnen.
så se oss, dom som vill synas hjälp dom.
dom som gömmer sig i skuggan av rädsla, vänta tills dom kommer ut själv, för om ni jagar ut dom i livet så vågar dom inte leva, låt dom våga leva själv. för de tyder på styrka.
dom som stannar i skuggan föralltid, är mitt upp i branden.
dom vill inte leva, dom väljer bort livet.
sanningen gör ont, tro mig.
alla gånger dom senaste månaderna jag försökt blund för sanningen.. man blir alltid påmind.
på ett eller annat sätt.
jag har mina ångestattacker, deprition, osv.
jag glömmer aldrig bort sanningen, min sanning som jag lever efter.
inte den bästa, jag vet.
men alla behöver någonting att tro på.
jag tror på min sanning.
att jag inte är värd att leva, att de är meningen att jag ska ge upp.
tro mig, jag försöker inte tro, men jag tvingar mig själv fast en hjärtat skriker nej.
sanningen gör ont...
igår kom jag precis på hur jag ska förklara att en ångestattck.
en lättare sådan, men ändå.
" jag får ingen luft.
någon slår emot bröstet, någon sätter för alla luft gångar.
någon håller för mina ögon, håller för min mun så jag inte kan skrika.
jag känner hur de börjar göra ont i hela kroppen.
hur de känns som blod börjar rinna ifrån munnen.
hur kroppen börjar skaka, men jag kan inte skrika.
jag känner hur läpparna rör sig, jag vill inte mer.
jag är hjälplös emot mig själv, mina egna ångestattacker.
jag klarar de inte mer.
jag vill inte mer.
jag tänker bort, döden.
döden är de ända som får slut på de.
döden.
- ronja
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...
magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...
