Direktlänk till inlägg 7 januari 2010
here iam.
here iam.
ska skriva lite.
inatt fick jag den värsta ångestattacken jag någinsin haft, den på minde mig om att jag absolut inte får glömma, glömma hur dåligt jag mår.
den höll på i 4 timmar. den längsta oh smärtsammaste jag någonsin haft.
tårarna slutade inte rinna, jag skakade, jag skrek.
de gjorde så fruktavsvärt ont över allt i hela kroppen, luftvägarna stängdes till.
fick jag någon luft?
jag skriver till johan oh fanny,- båda svarar men jag kan knappt svara. Jag kan inte, mobilen skakar ur handen.
jag ser knappt va jag skriver för alla tårar.
allt jag kan göra är att skrika, de ända jag skriker, jag vill inte mer, jag vill inte mer.
de är koonstigt att ingen vaknade, för jag verkligen skrek, som om någon tryckt kniven i hjärta på mig.
den började 1 oh slutade 4.
tillslut somnade jag med tårarna rinnande ner för kinderna, jag märkte mig själv ligga oh viska, jag vill inte mer, jag vill inte mer.
samma ord konstant hela tiden.
jag vill inte mer.
jag vill inte mer..
så i morse när jag vakna, ja. jag ska äntligen få prata, äntligen få ur mig de jag behöver.
FUCK YOU RONJA.
de är -30 ute, vi kan inte åka då, blablabla..
FÖRSTÖR allt mitt hopp.
jag har inte pratat om någonting på över 4 veckor.
för förra gången skulle dom prata med mamma medans jag satt oh lyssna oh inte fick säga ett piss ? :o
nu behöver jag bara tänka så rinner tårarna, precis som de brukar vara alltså.
jag orkar verkligen inte känna så här längre, att se mig i spegeln, när jag fixar till mig så jag ser normal ut, så ler jag emot mig själv varje gång, jag blir illamående av att se mig själv tyna bort.
jag ler emot mig själv för att övertyga mig själv om att de ser äkta ut, de ser inte ett dugg äkta ut, vem försöker jag lura?
mig själv, er, alla.
men alla ser ju igenom de, alla som känner mig ser igenom de.
robin drog upp mina tröjarmar idag oxå, för att han skulle "låssas bita mig" jag hoppas verkligen inte att han såg skärsåren, de tror jag inte han hann heller, för jag skrek NEJ rakt ut, oh drog ner dom lika fort. ja menar vad skulle ha hänt om han såg de?
skulle han bli lessen?
skulle han håna mig?
tycka jag va patetisk?
frågorna finns där om allt.
tänk om john undrar om jag fortfarande gör de?
om han unrdar om allt har blive bra?
tänk om han tänker att jag är dum i huve om han får reda på att jag är psykisktsjuk.
jag vet inte hur jag ska förklara de.
jag menar, john.- jag är psykiskt sjuk.
de låter ju inte klokt.
jag vet inte längre.
jag vill inte mer..
jag orkar inte mer.
jag vill dö, nu.
JAG VILL INTE MER.
-ronjaandersson.
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...
magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...
