Tjollaho,

tänkte skriva lite mer meningslöst läsande. men so what? de är skönt att få skriva av sig.

Jag sitter för ovanlighetens skull oh tänker på livet.

vad är livet ?

är de någonting som man måste leva?

är de en gåva?

eller bara ett straff?

om jag frågar mig själv frågan så tycker jag att de är ett straff.

Ingenting blir som man tänkt sig.

men ja, de är väl de som är meningen ? att ingenting blir som man vill?

de är Guds sätt att visa vem som bestämmer. I´m the king, typ.

Han väljer ut några som han ska jävlas med till dom inte orkar längre.

När dom väl tar livet av sig, så ler han. de blir sol sken.

Om man nu trodde på Gud skulle de kunna vart så.

men nu gör ju inte jag de. Jag tror att ens öde redan är gjort innan man börja left.

bara de att man kan göra andra val för att förbättra den.

Pft, allt som jag skriver är ju nånsens.

Mitt liv är och kommer alltid vara ett helvete.

jag vet inte varför de är som de är?

att man straffar sig själv.

som jag gör.

straffar sig själv alltså.

jag är utanför mig själv, står oh ser på när jag skär mig själv,  ler åt mig själv.

tänker "fyfan va patetisk jag är"  ja, jag vet att de låter sjukt, men så äre.

Jag gillar absolut inget jag gör. jag mår illa av mig själv, men inte på de sätte.

utan de jag gör emot mig själv.

men då intalar jag mig själv, "ronja de är rätt, de känns ju bra. eller hur ?"

jaa, de gör ju de. men bara för stunden. sen då? mår jag lika piss igen.

roligt, ja verkligen.

jag fattar inte varför jag skriver de här ens?

ja, jag tänker sluta försöka få er att förstå hur de är, för ingen tar ju de. ingen tar den kunskap om livet jag ger. alla tycker bara att jag är konstig, men jag ger så mycke till er.

men ni ser du inte. ni tror bara att jag vill ha uppmärcksamhet, men nej. de är inte de jag vill.

jag vill ge er något, jag vill ge er smärta.

få er att förstå att livet inte är så perfekt. att livet igentligen bara gör ont, svider, bränner, plågar och får mig att göra illa mig själv.

jag vill visa er in till min värld. mitt liv.

visa vad smärta är.

för vissa är smärta när man bryter ett ben, bräcker några revben.

de är ingenting gämfört med de här.

lev mitt liv en dag oh era problem är baggateller.

jag lever med ständiga smärtor, ångestattacker, depritionsattacker, självmordstankar.

var enda dag, var enda minut,  var enda sekund, andetag.

de gör ont när jag andas. jag tar upp luft som någon annan är mer värd. som någon annan behöver mer.

förlåt.

de kommer bli mer luft till er snart. för nu är de för mycke.'

nu ger jag upp.

jag är ensam.

men ändå drar jag mig undan, jag vill vara ensam.

vara tyst.

vara för mig själv.

men ser ni inte ?

de är ett rop på hjälp.

mitt liv tar slut snart.

väldigt snart.

förlåt.

förlåt.

förlåt.

för allt.

jag älskar er.

jag älskar er.

jag älskar er.

jag älskar er.

jag älskar er.

till och med när jag inte finns kommer jag älska er.

jag älskar er.

jag älskar er.

följ inte efter mig.

stanna kvar.

life is wonderfull, - in heaven.

- ronjaa, som älskar er.

 

sara

11 oktober 2009 19:56

ronja, du får absolut inte dö. jag läser din blogg dagligen, jag försöker förstå din smärt, det är inte så lätt. jag kan inte sätta mej in i din tankegång. jag klagar över mina problem, men det är egentligen ingenting jämfört med dina. jag kan inte jämföra mitt liv mot ditt, det går lixom inte. men bara så du vet så får du inte dö, du måste leva. för allting löser sej förr eller senare. jag kommer alltid finnas här om du vill prata, även fast jag inte vissar det så ofta. jag kommer alltid svara då du ringer, smsar, msnar, vad som helst. jag ska alltid finnas vid din sida och testa stötta dej. jag måste det, annars kommer jag bli besviken på mej själv. men vad du än gör, så ta inte livet av dej. om du gör det gör jag det

http://plunkblunk.blogg.se

 

vill inte ge ut namn, men du känner mig irl :p

11 oktober 2009 21:05

jodu, du är inte den endå som hatar sig själv.
bara det att jag gör det för att alla andra gör det.
det känns iaf som om alla gör det.
blickar, är det enda jag får, elaka blickar.
blickar och lögner såklart.
"älskar dig" och sånt, jag har märkt att varje gång nån säger dte till mig är det ren bullshit. ingen menar det riktigt.
"gillar dig" skulle som kunna säga, men bara ibland. jag märker hur folk HATAR mig ibland. men jag försöker, även om det snart inte går mer. jag skulle tagit livet av mig för länge sen om det inte var för mina föräldrar. det känns som om dom är dom enda som verkligen älskar mig på riktigt.
och jag är mammas enda barn. jag vill inte ta ifrån henne det. skulle mina föräldrar dö, så dör jag direkt med dom.
men jag får bara sämre och sämre självförtroende eftersom jag räknar, och jag får minst 3 förolämpningar varje dag. från fiender och vänner. från främlingar. alla ser ner på mig. så jag har slutat försöka. eller jag försöker så gott jag kan, men jag har slutat bry mig. så du är inte ensam. du är aldrig ensam, om att vara ensam.

 

saga

12 oktober 2009 20:47

ronja vännen, jag försöker tänka mig varenda detalj. jag försöker förstå. jag lyssnar. jag försöker. jag bryr mig. jag älskar dig. och de suger att du säger att ingen tar de. att du är ensam. jag tar in varenda ord du säger. de är klart du känner dig ensam, när du inte litar på att folk försöker hjälpa dig, försöker lyssna, försöker förstå, försöker finnas här. hur ska jag göra för att få dig förstå hur jag tänker, hur jag känner? du stänger ju ute de. du litar inte på de. jag älskar dig ronja. lyssna på de. jag älskar dig ronja.

 

Müller

17 oktober 2009 19:48

Ronja du e typ den enda som kunnde stava mitt efternamn det låter ganska löjligt.Men för mej e det ett bevis att du bryr dej om mej o jag vet inte hur det e o må så dåligt som du.Men jag vill förstå men kommer väll aldrig kunna det.Du e inte svag du e den starkaste jag vet du kan klara det här.Men det kommer o bli bättre jag vet det o du måste kunna vända vid ljuste o vara den under bara ronja som du kan va tro mej!Stora kramar Müller

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning.  Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt.  ...

kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...

så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....

ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...

   magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...