Direktlänk till inlägg 6 oktober 2009
något jobbigt ?
halloj,
hur ska man börja ? vart ska man börja ? där jag avslutade ? eller ska jag börja om på nytt?
att börja om på nytt, en ny start.
jo, jag va inte på skolan idag. Fick reda på igår att jag skulle till östersund, de känndes väl bra, lite jobbigt men bra. Vi tog två prover, dom va ju rätt bra så de vart ingen inläggning, tack gud!
Sen så gick jag oh mamma oh åt, sen vare bara till oh gå bort till bupp oh prata.
de kändes kostigt att sitta där till en början, dom visste som mer än vad jag trodde, som tex skärsåren, men de är väl deras jobb att ta reda på sånna saker. Vi pratade om så mycke på så kort tid, men mest kändes de som att jag hade 100000 kilo betong över mig. men så måste man väl få känna ? eller ?
vi ska dit i morron igen. vill inte ens berätta hur de känns. men som alla säger " de blir bra till slut" jo tack jag vet de jag med, men hur lätt är de oh intala sig själv när man inte orkar mer ?
Men inga sånna tankar nu, jag har faktisk vart duktig, jag har inte haft sånna tankar sen jag pratade med Nicko, så de kan du ta åt dig av. TACK !
men visst helt borta är dom inte. dom ligger där bak oh ruvar, längst bak i bakhuvet. jag vet att dom finns där.
såå i morron ska jag prata ännu mer, jag är lite less på oh prata nu, över huvetaget liksom.
jag vill bara vara själv, vara tyst oh tänka. tysthet oh ensamhet är skrämmnde, men på ett konstigt sätt väldigt lugnande. tysthet,tysthet,tysthet. jag vill vara tystare än vad jag redan är, oh jag pratar inte mycke nu. nästan ingenting, de skrämmer mig. Men ändå vill jag va tystare, jag vill kunna tänka, som jag ändå gör för mycke, men på vardatliga saker. jag saknar de, de har jag inte gjort på ett tag. Jag måste koncentrera mig nu för att tänka på sånt, så ska de väl inte va ? de ska väl komam naturligt? men de kommer väl de oxå.
jag känner mig skrämmande svag, jag brukar inte vara svag. som barbro sa, efter de här kommer du vara 100 gånger starkare. Men vem vet? jag kanske för blir svag. de vet man väl inte ? hur kan hon vara säker på de?
men hon har rätt, de vet jag innerst inne.
Nu vill jag bara att allt ska vara över, på alla sätt oh vis.
Jag lovade ringa när jag fick "sånna" tankar igen. men jag orkar inte, jag orkar helt enkelt inte.
jag ska ändå dit i morron, varför inte ta de då? Jo jag tar de då. de blir bra, super bra blir de.
nu börjar iallafall ärren synas, jag kommer leva med ärr, dom syns ändå bara på utsidan, men insidan... miljoner gånger värre. och nu häller vi salt på såren, de gör ondare än någonsin.
kroppen är ett skydd för insidan.
men inte min kropp, när du gör ont på utsidan, sånt som ska rinna av , sätter sig där inne nu.
jag tålde så mycke förut, inget gjorde mig ledsen, inget fick mig att känna så här.
men nu, allt som är dåligt sätter sig direkt. De är nog en av grejorna som känns jobbigast, att helt plötsligt vara så hjälp lös, så sårbar.
Så nu alla ni som tycker jag är sjukihuve, tar eran jävla chans oh gör ett ärr på insidan, för när jag blir som förut så komemr ni aldrig kunna göra de, inget kommer rubba mig.
jag va stark förut. tänk efter, folk som inte känner mig tycker jag är sjuk i huvet ? HA!
är nu dum eller ? ni som tycker de, vill ni veta en sak? Ni är så sjuk fejkad, ni ska vara som "alla andra" jag vågar visa vem jag är, och om man är sjuk ihuvet om man vågar visa vem man är då är jag så gärna sjuk i huvet, gänfört med er, patetiska jävlar. skaffa ett liv än oh hacka på dom som har ett.
Och du, du säger att de aldrig ska hända igen. bäst för dig de, för jag orkar inte lappa ihop de hära mer, sucker. på ren engelska.
/// ronjaan, som ser underbar härlig snö!
Tankar svävar vidare, snurrar, runt runt. I ingen egentlig ordning. Förvirring. Klump i halsen. Magen gör ont. Tvivlet brinner i halsen. Men samtdigt så jävla lycklig och stolt. ...
kärlek. Den har vi alla upplevt, känt. På olika sätt och vis. Kärlek är olika för alla, alla vill ha och längtar efter olika saker. Jag vill uttrycka mig men hittar inga ord. Vet inte varför, men varje gång jag ser p.s i love you översvämmas jag av k...
så många dagar över det nya året. 20 dagar. Jag undrar om detta år kommer bli helt utan dig? Kommer du finnas med? Eller kommer du vara skuggan i mitt liv som så många gånger förr, som hela mitt liv. Snart har jag vandrat på jorden i 20 snurr. 20 år....
ensamhet. Den som vi alla har känt, den som vi alla gråtit till, den som vi alla känner brinner i bröstet. Men hur blir det när ensamhet blir ditt enda val? När du står ensam, fast du trodde folk höll dig om ryggen? När ensamheten blir ett osjälvvalt...
magen knyter sig av ovissheten. Jag vet att jag inte finns hos dig, och jag verkst aldrig bli nöjd. För nu gör det ont att du inte hört av dig, men hade du - så hade jag känt mig förbannad. För vem gav dig rätten att komma och gå som du vill? Ve...
